Min näsa har haft en tuff vår. Först förkylning och för hårda näsdukar. När den återhämtat sig något kom allergisesongen. Nu är det slut på allt snytande. Då har en valp flyttat in i huset.
Imorse efter rastningen låg jag och försökte vila. Myra var busig och bitig. Hon fick gå ner på golvet och lugna ner sig. När hon sprungit av sig kom hon upp igen. Lugn och fin var hon då. Jag klappade henne och pussade henne på huvudet. Då kastade hon upp sin valpmun och omfamnade min näsa med alla sina tänder. Inte så hårt men tillräckligt. En tand dröjde sig kvar när käften flyttade sig, fastnade inne i näsan och drog upp den spricka som äntligen läkt efter en vår med många näsdukar. När blodet kom var det ingen idé att försöka mysa längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar