Tio veckor gammal idag. Äventyrsmyra är redan bästa vän med skogen, precis som resten av hennes familj.
Jag, Sebastian och Movi följde med Sara och Dana på en vandringstur idag. Vi gick upp tidigt och tog färjan över till Säter där vi började vandra på Sörmlandsleden upp i Kolmårdenskogen. Drygt fyra timmar hade vi på oss innan vi behövde ta färjan tillbaka då Sebastian skulle jobba på eftermiddagen.
Myra fick åka ryggsäck, jag och Sebastian turades om att bära henne samt den mer ergonomiska ryggsäcken med picnic. Hon är en tung liten klump Myra men väldigt duktig på att sitta still i ryggsäcken även fast den spännande skogen med alla dess dofter passerar förbi någon meter under henne.
Vi gick en och en halv timme till ett vindskydd vid en sjö. På vägen gick vi förbi passager med hisnande utsikt över Bråviken. Vi gick också förbi en rövargrotta som vi nöjde oss med att beskåda från utsidan.
När vi fikade vid vindskyddet var det några på andra sidan sjön som tränade sina jaktundar. De skjöt några gånger så att det small över hela sjön. Movi som är skotträdd blev lite orolig. Myra låg lugn på sin filt och sov, skotten var inget som störde henne.
Myra åkte ryggsäck nästan hela vägen till sjön och samma väg tillbaka. En gång hoppade hon ur ryggsäcken, jag hann ta emot henne så hon landade mjukt. Då gick hon med oss en bit och gjorde sen ifrån sig. Efter det åkte hon ryggsäck igen utan protester tills vi var nästan framme. Då stannade vi till i skogen och bara hängde samt plockade bär så att Myra fick gå runt och upptäcka på egen hand.
När vi var nära bilarna satte jag ner Myra på marken igen. Hon gick lös på gräset och så kom det två läsa hundar utspringande. Jag ropade på Myra men hon kom inte. Hon och hundarna närmade sig varandra. Istället för att gå emot henne gick jag ifrån henne, letade fram något i ryggsäcken att locka med och ropade på henne på längre avstånd. Jag såg hur Myra rest ragg med hela svansen och ryggen när hon stod och spanade på de lösa hundarna som sakta närmade sig. Så vände sig Myra om och valde att lyssna på mig. Jag gav henne godis och belönade med ord när hon kom. Detta var verkligen en prövning i inkallning.
Hundarna fortsatte att närma sig oss fast deras matte stod och ropade. Jag fick stjasa iväg dem så att de sprang tillbaka till sig för att bli av med dem. De var inte agressiva utan bara nyfikna och olydiga. Jag är glad över att Myra valde att komma till mig istället för att gå fram till hundarna. Är inte jag nära är hon inte så modig än.
Trötta, nöjda och glada körde vi på färjan och styrde hemåt. Nu ligger jag och hundarna och vilar medan Sebastian jobbar och sliter på äldreboendet.
Australian mates Friska Myra, Australian kelpie, Fätorpets Styvmorsviol "Movi" Australian shepered
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar