Skridskovård

I många år har mina skridskor legat och skramlat på en hylla i källaren i stugan vid Nedre Dalälven och tagits fram för att användas intesivt de de sesonger som vintern bjudit på snöfria isar. Nu får de nya liv i Östergötland. Jag och Sebastian var på introduktionskurs på Friluftsfrämjandets lokala skridskoklubb igår. Där fick vi lära oss om att sridskons skena ska vara som en båge och att den ska brynas ungefär var åttonde mil. De visade olika modeller på skridskor och jag som tyckt att mina var hyfsat moderna insåg att de nu för tiden räknas till de äldre modellerna. Nu har jag iallafall putsat upp mina gamla tjänare, brynat skenorna och skrapat bort lite rost. Kostigt det är när ens grejer åldrs fortare än en själv, det känns ju som att det var nyss som mina i hockeyrör inåkta barnsben för första gången stod på ett par långfärdsskridskor.