"Fulländad skridskoåkning är en komplex sammansatt flytande rörelse där kroppens tyngdpunkt med precis tajming accelereras sidledes och balanseras över två eggar på en millimeterbred skena i perfekt kantkontroll. Jag tvekar inför att beskriva den. Den är svår att uttrycka i ord, dessvärre att förstå, nästintill omöjlig att utföra perfekt. Men den kan bli tillräckligt bra.
Bättre än ord är praktisk träning. Öva, pröva och härma. Om och om igen. Bäst tillsammans med en skarpögd och tålmodig tränare. Efter ett par år kanske han (hen: min kommentar) slutar gråta. Ge inte upp!"
Bättre än ord är praktisk träning. Öva, pröva och härma. Om och om igen. Bäst tillsammans med en skarpögd och tålmodig tränare. Efter ett par år kanske han (hen: min kommentar) slutar gråta. Ge inte upp!"
Ur Stora boken om långfärdsskridsko av Mårten Anje och Henrik Trygg
Sebastian har gått in för det här med skridskoåkning till hundra procent. Jag är glad över att en gammal kär sport får väckas till liv. Närjag läser citatet ovan blir jag dock självkritisk, kan jag egentligen åka skridskor? Det perfekta skäret som Mårten Anje och Henrik Trygg beskriver är så svårt, komplicerat och perfekt och allt annat är bara tillräckligt.
Nog ska jag kunna öva med Sebastian och även själv bli en bättre långfärdsskridskoåkare men det verkar ju krävas en hel vetenskap för att förstå hur det ska gå till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar