Idag provade jag på rodd för första gången i mitt liv. Då menar jag inte roddbåt som i en eka och inte heller maskin på gym utan en lång smal båt för en eller flera personer som ror tillsammans. Tekniken liknar den som en använder i roddmaskinen på gymmet och även båten har en rörlig sits som en åker fram och tillbaka med i takt med att en ror.
Jag hade inte tänkt på att det krävs så mycket teknik till rodd, ska jag vara ärlig hade jag nog inte tänkt mycket alls utan följde bara med min granne Kattis. Det var lite pyssel att krångla sig ner i båten och spänna fast fötterna med kardborreband. Båten var gammal och helt i trä (den röda på bilden) så det var en häftig känsla att sitta där. I denna båt hade varje person en åra var och vi satt omlott.
Vi lämnade bryggan och styrde ut mot Bråviken. Jag hade fått lite instruktioner innan och det var inte så svårt att förstå hur det utövades ut i praktiken. Det svåra var att hålla koll på rörelserna så att de blev rätt samtidigt som jag skulle hålla takten med Christian som satt framför mig. De gånger jag var för snabb och slarvig i min rodd åkte jag för tidigt ner med min sits mot Kattis som satt bakom mig och allt blev i otakt. Så gällde det också att inte stoppa ner åran för långt i vattnet för då kunde den lätt bli kvar där och min rodd stannade upp.
Några missar blev det men jag är imponerad över hur smidigt det ändå gick. Mitt sällskap var väldigt snälla och tålmodiga. Efter halvtud på turen kände jag hur det brännde i musklerna. Axlar, ljumske och mage var de muskler som kändes mest på mig. På så sätt är rodd tillsammans med andra en fantastiskt bra träning, hur mycket det än brännde i kroppen var det bara att sitta snällt i båten och ro för att inte förstöra för de andra.
Det var en häftig känsla att ro runt Norrköpings hamn denna mörka fuktiga kväll. Trots att koncentrationen var fullt påkopplad hann jag även se lite av omgivningen. Ett fint avslut på denna kväll var att hoppa in i en varm bastu och prata om allt från rodd till längdskidåkning. På Norrköpings roddklubb verkar gemenskapen vara minst lika viktig som rodden. Jag fick en riktig helhetsupplevelse som säkerlugen kommer resultera i rejält ömma muskler imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar