Visst är det grymt jobbigt att stiga upp kl 05.30 en mörk morgon. Men så häftigt det är att komma ut i parken och se hur frosten ligger vit på gräset. Att sen stiga på ett tåg och färdas genom ett dimmigt höstlandskap i takt med att solen stiger upp är obeskrivligt. Snart är jag i Stockholm och då skulle det vara lagom att fortsätta min avbrutna nattssömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar