Varje dag släcks hundra tusentals stjärnor i världen. Stjärnor som varit människoliv. I tisdags släcktes ännu en stjärna. En stjärna som berört mig så väl som många andra svenskar i min generation.
Kristian Gidlund kommer för evigt att vara 29 år ung. Han kommer för evigt att vara i samma ålder som jag är nu. Född -83, jag -84. Uppvuxen i Borlänge, jag tretton kilometer därifrån, i Västerås. Kristian spelade i det band som susade i radion under min ungdom och unga vuxendom. Han tillhörde musiksvängen som präglade delar av min generation. Han var en del av min generation och minnet av honom är det, nu mer än någonsin.
Stjärnan Kristian har för åttiotalisterna satt ord på döden. Han har med sitt exempel och sin nakna ärlighet fått oss att inse att vi inte är odödliga. I sitt sommarprogram uppmanade han sina lyssnare att inte bråka om pengar. Han förmedlade lust att leva och vilja att inte tacka nej till livet. Kristian dog på höstens tredje dag efter en historikt lång sommar. Hans ord har påmint mig om livet och om kärleken. När hösten blir för lång så ska jag minnas. Bråka aldrig om pengar och inte heller om tid.
Imorgon ska jag boka en resa. Det var boken Livet efter dig av
Jojo Moyes som väckte min reslust till liv igen. Den boken gav mig en
liknande känsla i kroppen som känslan jag fått då jag lyssnat till
Kristian.
2 kommentarer:
Hej Jennie,
ja, sorgligt men ack så starkt att ha skrivit som han har gjort. Och inte är det bara hans jämnåriga som känner sig berörda . . . hans visdom och förmåga att skriva om det svåraste är tidlös och har inget med ålder att göra. Livet är orättvist men sååå vackert i all sin smärta. Jag blev också välidgt berörd av Jojo! Kram och hoppas du har det bra! /Sushma
Hej Susma, tack för din kommentar. Kul att du också läst Jojo. Har du fler lästips till mig?
Skicka en kommentar