Höstkoma

När jag vaknade till i morse ställde jag upp fönstret för att släppa in lite frisk luft. Jag somnade om och vaknade i nästa stund av att regnet hällde ner. Det blev frukost i soffan till appen sveriges radio play. Direkt efter frukost åkte pysselsakerna fram.

Höstens första pyssel blev ett trasselskydd till mina hörlurar. Inspirartionen fick jag från Internet. För mig som aldrig lärt mig virka passade denna modell perfekt. Jag knöt runt sladden på samma sätt som jag knöt vänskapsband som barn. Dock fanns det ingen instruktion i hur jag bäst bytte färg så där fick jag improvisera. Knutarna lade sig inte heller lika snirklande fint som exemplet jag sett men funktionaliteten är det inget fel på.

När radion spelat i timmar och pysslet som långsamt vuxit fram var klart hade jag hunnit bli lite lätt rastlös. En hel dag inomhus är något jag sällan klarar av. Regnet hade slutat hälla ner och jag tog med mig Sebastian ut på en skogspromenad.

Skogen hade fått nytt liv av regnet. Tallarnas stammar var svarta, löven i träden hade fått en vårgrön färg, mossan var intensivt grön och tidigare torra svampar hade börjat leva på nytt. Jag och Sebastian gick i långsam takt på skogens mindre stigar. Rätt som det var sprang jag på en lysande gul kantarell och så var svampletandet igång.

Att korsa de större motionsspåren med dess löpare var som att korsa autoban. Vrinneviskogen bjuder på allt men i små mängder. Stundtals går det att skapa en känsla av att vandra i en riktig skog långt från civilisationen. Allt för ofta faller denna bild.

Vi kom hem med famnen full av svamp och fickorna tunga av äpplen vi plockat under ett träd. Med dessa smaker lagade vi en mustig gryta och så kom mörkret och svepte in oss i en höstkoma.