Flaggklädda fasader för faderlandet

Chiles nationaldag firades i dagarna tre. Många var de husväggar som pryddes av den chilenska flaggan. Det mustiga färskvinet chicha flödade mot tungor som saltats av flottiga korvar och empanadas. Nationens manliga glans, ja för ordet patria syftar ju ändå på det faderliga fosterlandet, hyllades med kött och fylla i överflöd.

På en promenad som Marc och jag tog för att fota flaggor och fasader blev vi spontant inbjudna på en kombinerad födelsedagsfest och faderlandsfest. Flickan som fyirades blev 14 år och faderslandet 199. Vuxna och barn var utklädda till klowner, skräckfigurer och kaniner. Alla deltagare på festen froterade på samma lekande och lättsamma nivå med den enda skillnaden att de vuxna barnen sköljde ner tårta och köttfärspiroger med öl och vin istället för med koncerframkallande sockerdricka (jag har fått det berättat för mig att ett gult färgämne som existerar i chilenska fantaliknande produkter är klassat som kancerframkallande och därav är olagligt i många andra länder). Stämningen var iallafall på topp under denna dubbla födelsedag och jag känner en oerhörd tacksamhet inför de spontana människor som öppnade sin festterass så att även jag fick uppleva denna högtid som annars är högst familjär.

Festligheterna fortsatte utan för mitt fönster när jag kom hem. Mina tidigare okända grannar från våningen övanför hade krypit ut ur sina hålor och dragit ner en soffa, en grill och en stereoutrustning för att avnjuta kvällen på gatan. Den som inte har innergård är allt annat än förpassad till det instängda vardagsrummet. I detta land funkar gatan som festplats närhelst det finns tillfälle att tända på grillen. Min nyinköpta chichaflaska öppnades för att fira den nyvunna vänskapen med dessa sannerligen trevliga och intressanta grannar.