Jag har iallafall packat upp mitt lilla miniflyttlass som jag hade med mig i bilen. En madrass, en pinnstol, en utomhusfotölj, ett par lampor, en radio med cd spelare, en låda cd skivor, böcker, porslin, två kastruller, två lådor med sängkläder och handdukar, täcke, kuddar, en dammsugare och två svarta sopsäckar med kläder. Dessa saker har jag åkt runt med mellan Östa Tärnsjö och Gävle när jag pendlat ett par dagar från stugan jag har med pappa. Det var på tiden att få packa upp och det var skönt att slippa pendla. Det är inte direkt vilsamt att byta jobb och byta stad. Egentligen är det nu det börjar men jag ligger på madrassen på golvet i min halvtomma lägenhet och ögonen blinkar tyngre och tyngre för varje sekund som går. Jag skulle berätta om allt spännande som händer och så fastnar jag här i flyttlasset och alla vändor i bilen mellan Gävle och Östa Tärnsjö. Jag kan berätta att en dryg timme i bilen på morgonen och lika mycket hem på eftermiddagen det är inget jag skulle vilja göra varje dag. En halv vecka räckte. Imorgon ska jag köra hela vägen från Gävle till Norrköping och på lördag samma sträcka tillbaka. Då har jag iallafall med mig Sebastian. Sen är det värsta över. Sen kan jag fokusera på att starta ett nytt liv. Lägenheten i Norrköping är såld. Vi skrev papper för en vecka sedan. Det var också väldigt skönt att det blev klart.
Nu ska jag berätta om mitt nya jobb. Jag trivs väldigt bra på Arbetsförmedlingen i Gävle och i projekt Jämställd etablering. Kollegorna i projektet är trevliga, driva och kompetenta. De har tagit emot mig väl. Övriga kollegor jag har träffat i huset är också väldigt trevliga. Jag har inget att klaga på alls när det gäller den biten. Nu gäller det bara att försöka lära känna alla dessa människor, eller iallafall några av dem och lära mig alla namn.
Idag funderade jag ganska mycket på vilka som kan tänkas bli mina närmare vänner. Det är lite konstigt det där. I Norrköping hade jag ett gäng kollegor som jag kände att de var mycket närmare än bara kollegor. Och så hade jag ett gäng bra kollegor och resten var folk jag glatt hejade på och kunde växla några ord med i matsalen. Nu är iprincip alla av den senare kategorin och kollegorna i projektet är i den mellersta. Jag förutsätter att jag kommer lära känna mina nya kollegor mer, frågan är bara vilka av dem. Den tanken är både spännande och läskig. Jag kan ju tillägga att det finns crika 150 kollegor så det är inte självklart vilka jag kommer umgås med. Det finns en kvinna som jobbar i projektet, hon heter Marianne och sitter snätt mitt emot mig i vårat rum. Hon vabbade för sitt barnbarn min första dag men min andra dag när jag kom till jobbet fick jag en ordentlig kram och välkomnande när jag steg in genom dörren. Vi har pratat ganska mycket dessa dagar och vi hjälps åt i jobbet. Hon är duktig på kontakten med arbetsgivare och jag har bidragit med mina kunskaper i system och administration. Jag är väldigt glad över att jag har Marianne och jag tror att jag kan lära mig mycket av henne.
Mitt största dilemma just nu är om jag ska gå på den där rockfesten som personalklubben anordnar. Jag tänker att det borde vara ett bra tillfälle att gå på en fest om jag vill lära känna mina kollegor. Sen tänker jag att mitt bästa jag kommer inte att komma fram på en fest, allra minst en rockfest. Jag ställer mig också frågan om en rockfest, eller var det till och med en hårdrocksfest, kan förstöra bilden av mina nya kollegor. Jag kanske nöjer mig med den bild jag får av dem på jobbet så länge. Bäst att komma på någon bra ursäkt så att jag inte framstår som en tråkig person och sen hoppas på att det kommer fler evenemang som kan spegla min personlighet lite bättre.
Alla förändringar en sån här flytt innebär behöver jag ta i små steg känner jag. Det går inte att stressa på sociala kontakter. Jag är rätt slut efter alla intryck när jag kommer hem från jobbet. Igår satt jag och letade hundvakt till Myra via Facebook. Jag hade förberett lappar jag skulle sätta upp på Coop och lite anslagstavlor häromkring. Jag insåg ju rätt snabbt att jag var ganska gamalmodig i tänket. Det fanns inte ens någon anslagstavla vid Coop. I föreningen finns två anslagstavlor, de sitter inne i de två sophusen så nu sitter Myra ovanför kompostpåsarna i sophusen istället för på Coop. Jag kände att jag behövde komplettera denna annonserig och då kom jag att tänka på Facebook. Så många praktiska problem som går att lösa via Facebook nu för tiden. Jag letade upp några grupper för hundfolk och hundvakt kring Gävle och publicerade ett par inlägg. Jag fick napp direkt. Nu har jag två träffar inbokade med potentiella hundvakter på söndag och fler finns att kontakta om det skulle vara så. Jag känner att jag kan vara nöjd vad gäller mina sociala framsteg så här långt efter en knapp vecka i Gävle. Lite längre fram ska jag ta och anmäla mig till någon kurs med Myra eller någon friluftsgrupp. Men just nu ska jag landa i det som sker. Det kan räcka så länge att lära känna 150 nya kollegor. På fritiden är jag ganska nöjd med att umgås med mig själv. Och så kommer Myra på lördag. Det ska bli väldigt roligt att promenera Gävles gator fram tillsammans med henne. Det är tack vare dessa Facebookgrupper som jag kan hämta hem lilla Myra. Annars hade hon fått stanna en vecka till hos pappa och Ritva.
Nu bjuder jag på lite bilder från min promenad hem från jobbet idag genom Boulogerskogen som för visso är mer som en park än en skog men dock väldigt fin.
Mitt område, det vita huset i mitten bor jag i
Min balkong längst ner till vänster
Lite inifrån lägenheten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar