Christina känner hur faster Bohman lutar sig framöver bordet och spänner blicken i henne. Hon sitter böjd framåt på en pinnstol i köket. Ögonen vilar på mjölkresterna i tallriken som simmar runt en stor slemmig klick kall gröt. Christina känner trästolens hårda ådror mot sina sittknölar. Ben och fötter börjar domna där de hänger ett par centimeter över skurgolvet. Christina är kort för sin ålder och något extra fett har hon inte på kroppen. Det kurrar till i hennes mage. Sensommarljuset studsar till på pelargonerna som står i köksfönstret innan det landar på köksbordet precis bredvid Christinas spinkiga solbrända hand. Hon lyfter skeden och skrapar långsamt ihop en minimal klick gröt som hon med mycket möda sväljer ner tillsammans med den sista mjölken. Halsen klibbar ihop sig och hon får svårt att andas. Utanför fönstret håller solen på att torka upp den sista av daggen i gräset. Daggkåporna med sin glansiga silverpärla i det mjuka luddiga bladet brukar ännu inte ha släppt sin fukt när Christina väl får komma ut. Det första hon ska göra när hon suttit klart på den hårda trästolen är att klättra upp för de knotiga äppelträdets grenar och dofta på sommaräpplenas syrliga söta arom. Christina vet att faster Bohman tittar på henne genom spetsgardinen när hon sitter i äppelträdet. Än så länge har hon motstått frestelsen att knäcka loss ett av de feta äpplena från sina grenar. ”Kan du inte äta upp gröten ficka ska du inte heller ha något äpple” det är vad faster Bohman säger till henne. Men snart sitter hon på cykeln som susar i en vidunderlig fart ner mot det blänkande havet. Väl med fötterna på de solvarma stenarna har hon glömt känslan av den hårda trästolens ådror mot sittknölarna och hungern kommer vara som bortblåst. Blir det strömming till lunch kommer den åka ner utan att hon knappt behöver tugga. Backen upp från havet den är tung. Då glömmer kroppen bort att den nyss varit i det salta svalkande vattnet. Då rinner svetten ner längs den smala nacken och havsvinden blåser i håret trots att det känns som att cykeln står still i den heta luften. Då kurrar magen åter igen och de feta äpplena på vägen in tillbaka till den hårda köksstolen är nästan på väg att hoppa ner i halsen på henne.
Christina lyfter sakta blicken och möter faster Bohmans gröna glänsande ögon.
”Gå från bordet otacksamma unge” fräser faster Bohman medans några små stänk saliv far ur hennes mun och landar på den kalla gröten.
Christina hasar ner från stolen och blir stående på skurgolvets mjuka plankor ett par sekunder innan ben och fötter åter vaknar till liv och hon kan springa ut i den friska sensommarluften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar