Rensa rensa

Jag och Sebastian satt och kollade på Antikrundan. Någon hade med sig en littografi av Picasso som värderades till fyra hundra tusen kronor. Några år tidigare hade den blivit värderad till femtio tusen kronor. Kvinnan som ägde littografin blev minst sagt överraskad.

Jag och Sebastian började prata om vad vi skulle vilja äga för antikviteter. Jag sa att jag inte hade velat äga något men dock gärna sålt. Sen kom jag på att jag har en hel resväska med tavlor från mormor nere i källaren. Jag har en föreställning om att om jag ska flytta så ska jag kunna göra mig av med massor av saker. Tänk vad skönt att äga så lite som skulle kunna gå in i en rymlig bil. Sebastian blev direkt nyfiken på tavlorna och jag rusade ner i källaren för att leta fram dem med en liten förhoppning om att jag skulle packa upp dem och inse att jag inte ville ha dem kvar.

Väl nere i källaren fick jag flytta på kartong efter kartong för att komma in till resväskan där tavlorna låg. Ligger det massa kartonger i källaren så förutsätter jag att det finns saker i dem. Dessa var dock tomma. Originalkartongen till en brödrost från Claes Olsson eller kartongen till en plafondlampa från IKEA. Kan ni gissa om jag härjade runt med stackars Sebastian när jag kom upp. I helgen ska vi rensa och då ska varenda kartong åka.

Attans, i samma sekund som jag skriver detta kommer jag på att skokartonger som vi har en uppsjö av passar perfekt för att träna nosework med Myra. Får se om några kartonger får stanna, husse blir nog glad.

Väl uppe med den tunga resväskan med tavlorna. Nu skulle det bli Antikrundan a la Lagergrensgatan. Sebastian var lika spänd som ett barn på julafton. Det första jag packar upp när jag öppnar väskan är min gamla nalle som farmor sydde, lappade och lagade. Som jag släpade runt på denna nalle när jag var barn. Nu när jag tog upp nalle hittade mina fingrar direkt in i de skålformade kännställena där jag legat och strukit fingertopparna mot nalles mjuka päls. Det var nostalgi.

Så var det dags för tavlorna att packas upp. Oj vad fin sade Sebastian om nästan varenda en. Jag fick direkt en bild av mormors lägenhet, möbler, tavlor på väggarna och alla hennes saker. Tänk vad enskilda föremål kan väcka minnen. Och inte kan jag göra mig av med dessa tavlor. Så här i efterhand förstår jag varför jag "bokat" dem. Ja mormor har skrivit med noggrann handstil "Jennie" på baksidan av varje tavla. Istället för att rensa börjar jag istället gå runt i lägenheten och spana efter lämplig plats till en stor serie med fem tavlor samt en ensam akvarell. Serien ska få bo ovanför vår säng och akvarellen vid Sebastians skrivbord. Nu fick vi ännu mer att göra i helgen. Rensa rensa och hänga upp. Istället fick några andra tavlor åka ner i resväskan, inte kunde jag göra mig av med dem heller.