Det är speciellt att övernatta i stugan denna årstid. Vatten i dunkar, dåligt isolerad stuga som endast värms upp av kaminen som står i sovrummet. Vi har oljeelement i kök och vardagsrum men denna gång tyckte jag att det var tillräckligt varmt ute för att bara elda. Det blir mer sport då.
Stugan var varm och go när vi lade oss efter att vi eldat hela dagen. Sängarna var lite råa för vi hade glömt att öppna upp dem men det var snabbt löst genom att lägga en ullfilt på underlakanet samt värma täcket några minuter framför brasan. Sen är det som vanligt så att temperaturen sjunker under natten, inne som ute. I köket var det runt 13 grader när jag vaknade på morgonen. I sovrummet var det nog ett antal grader varmare.
Myra höll oss vaken halva natten genom att fara ut i vardagsrummet och skälla. Jag misstänker att det går en hel drös med vilda djur på tomten under nattetid så hon har säkert räddad oss från både vildsvin, rävar och älgar denna natt. Vi trodde att hon lade sig välrastad men hon hade tuggat ett ben och efter det druckit ganska mycket vatten precis innan läggdags så det var nog inte så bra. Jag misstänker att det var detta vatten innan läggdags som gjorde att vi fick så många djur på tomten som var tvungna att skrämmas bort.
Varje gång jag vaknade av Myras skall under natten refkekterade jag över hur svalt det var i sovrummet och även i sängen. Jag kröp ner ännu djupare i min ullfilt, vek täcket runt mig och försökte somna om. Att gå upp och rasta hunden mitt i kalla natten var en tanke som jag sköt ifrån mig. Det var inte förrän kl 6 som min hjärna lyckades dra slutsatsen att hunden behövde ut. Väl ute tror jag att hon satt och kissade i en halv minut. Och det är länge för att vara Myra, hon som annars aldrig är still mer än tre sekunder under en promenad.
Efter denna rastning sov vi alla några timmar till. Sen gick jag upp och satte fyr på brasan samt gjorde frukost. Efter denna natts äventyr var det skönt att äta långfrukost till ett trevligt radioprogram på p1. På helgen när jag har tid tar jag alltid thekoppen med mig till soffan och vilar ryggen efter frukost. Så gjorde jag även nu. Denna morgon låg jag och tittade på talltopparna medans jag drack de sista dropparna the. Vissa dagar är bättre än andra. Jag måste säga att denna morgon blev rätt underbar iallafall, kyla och hundskall till trots.
Vi tog en långpromenad i skogen på stigar och grusvägar och förbi en sjö. Myra fick gå naken hela vägen. Jag tog inte ens med ett koppel till henne för det brukar alltid sluta med att jag bara burit runt på kopplet helt i onödan. Jag och Sebastian gick och pratade om kommande äventyr vi skulle göra under våren och sommaren. Vi gömde oss för Myra ibland och hon fick hitta oss. Vid ett ställe där vi gick förbi var Myra en bit före oss. Vi såg att hon gick och vädrade med nosen och så brakade det till i skogen. Vi hann inte se vad det var men det måste ha varit ett djur där inne som sprang iväg.
Myra är så skön på det viset, hon kan vittra och konstatera att där är det något men hon skulle aldrig springa efter. Igår kväll hände samma sak. Vi gick på fotbollsplanen vid kiosken. Myra började lukta och vågade sig in någon meter in bland träden i skogen. Där gick hon i lugn takt och nosade i skogsbrynet. Jag såg henne tydligt för hon hade en reflexssele som lyste i min pannlampas sken. Hon är ganska feg så jag tyckte det var ovant henne. Efter en liten stund brakade det till lite längre in i skogen och så hörde jag ett rådjur skälla. Myra stod kvar nyfiken och försiktig. Jag blev däremot skraj så jag ropade in henne och då kom hon tillbaka till mig.
Jag tänker att det är hararna hemma i parken som gjort att Myra har ett sånt hänsynsfullt förhållningssätt till vilt. Att passera en hare på bara några meters avstånd är hennes vardag. Och där har jag varit tydlig att harar jagar vi inte, även om vi har överskottsenergi och bara vill springa runt med en pinne i munnen och skälla. Det får Myra göra när hon passerat haren och det köper hon. Hemma i parken lever Myra och hararna i symbios. De är så vana vid den lilla svarta hunden och hon vid dem. Det är knappt så hararna flyttar på sig när hon går förbi.
Så tillbaka till dagens promenad. Vi gick där och pratade om framtida äventyr och gjorde planer. Sen sa jag till Sebastian, nu vill jag vila hjärnan och leva i nuet. Det är så lätt att gå en hel promenad och i tankarna befinna sig någon annanstans. Att drömma och planera har sin charm men när jag är i naturen vill jag kunna stanna upp och se de små sakerna. Jag njuter som bäst när jag får gå runt och kommentera hur vackert det är, få prata om väder och vind. Det kan tyckas larvigt men mitt sätt att slappna av är att ta in och njuta av nuet.
Sebastian stannade till och fotade några högar av timmer. Jag passade på att suga in doften av färsk björk, asp och tall samt reflektera över hur de doftade olika. Dessa högar av timmer och dess friska doft väckte ett minne hos mig från där jag vuxit upp på landet. Det var första mars och min systers födelsedag. Farmor var på besök och hon hade gjort kakor av dubbla mariekex och någon kräm i mitten. Det var en vårvinterdag likt denna men jag vill minnas att det var mer snö. Vi satt i solen och fikade just vid en sådana hög av nyfällda träd. Jag har inga fler minnen av den dagen men jag vet att jag uppskaddade just denna stund tillsammans med farmor, min syster och våren som hängde i luften. Det är mer som en känsla än ett minne, en känsla av välbehag.
Idag var det dock ingen vårsol att tala om men vi fick en väldigt skön promenad. På vägen hem genade vi över isen. Då kom det snö eller snarare en form av smått hagel. Det var som saltkorn som regnade ner från himlen. Först hörde vi bara ett märkligt ljud som att någon satt på en vattenspridare utan att vi såg vattnet. Sedan såg jag de små saltkornen på min jacka. Det var en mäktig upplevelse att gå över sjön och höra ljudet av de små kristallerna som träffade isen. Jag tittade bort mot horisonten och såg andra sidan sjön bakom en vit slöja av detta fina hagel som fyllde luften. Som en krispig ljudande dimma. Naturen är bra märklig ibland.
När vi kom tillbaka till stugan hade brasan gjort sitt. Värmen mötte oss redan i hallen som även är köket. Vid det laget hade haglet övergått till någon form av rå dimma som vi med tacksamhet skakade av oss inne i stugvärmen. Det blev lunch framför brasan och Myra tog sig en välbehövlig lur på soffan. Denna dag hade ju börjat ovanligt tidigt för hennes del.
Foto: Sebastian Estay
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar