Idag hämtade jag Sebastian på jobbet för att göra en gemensam utflykt i Söderköping på eftermiddagen. Movi fick följa med in en stund och vi hälsade på tanterna och farbröderna.
Jag har alltid tänkt att Movi skulle passa in bra på ett äldreboende. Traska från den ena lena handen till den andra för att bli klappad och i utbyte ge den som klappar lugnande hormoner.
Någon utbildad vårdhund är ju inte Movi men hennes lugna närvaro gör inte direkt någon skada så länge det är människor och inte andra hundar som hon behöver hälsa på.
Vi kom in på äldreboendet och de boende hade precis ätit och satt och halvt somnade till vid bordet. Jag gick fram till en tant och började prata med henne. Innan jag hunnit fråga om hon gillade hundar hade hon sträckt fram handen mot Movi. Jag släppte fram Movi så att de fick hälsa. Medan tanten berättade om vilka hundraser hon haft klappade hon Movi.
Movi fick hälsa på tre boende till, blev klappad och vi fick höra dreas berättelser. Det var härligt att se hur de skrynkliga lena händerna strök över pälsen på Movis rygg. Någon vårdhund är hon som sagt inte. Istället för att ge bekräftelse genom att söka ögonkontakt gör Movi som alltid, hon vänder rumpan till för att bli klappad på bakre ryggen. Trots att hon inte arbetar medvetet för att ge bekräftelse och tillfredställelse tror jag att det korta besöket piggade upp.
Efter besöket på äldreboendet gick vi en promenad och åt medhavd lunch vid kanalen. Vi följde en stig in i ett naturreservat och hamnade i en nästan tropisk skog med porlande bäckar, gröna mossor och en otroligt häftig spricka i berget.
Det blev en del vandring i skogen innan vi lyckades lokalisera oss tillbaka till Söderköping och köpa glass. Nu vet jag att Ramunderberget inte att det enda berget i trakterna kring denna söta stad och att det finns mycket att upptäcka i skogarna kring Söderköping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar