Regnet strilade när vi sent på torsdagkvällen styrde våra fullastade kajaker ut till havs. Jag och Sas försökte läsa kartan medan Seba satt bak och styrde rodret. Movi låg i mitten och tittade alltmedans hennes päls blev blötare. Havet guppade och det dunkla landet var långt borta i fjärran.
Efter en timmes paddling över havet nådde vi land och valde en ö nära Väggö att tälta på. På kartan hade vi hamnat en bra bit söder ut än vi planerat men det gick bra att slå upp våra tält även här. Det var uppehåll när vi satte upp tälten och stekte oss några korvar. Efter det regnade det hela natten och en bit in på morgonen.
Tarpen räddade oss med skydd från regnet när vi åt frukost, sen var det dags att ge sig av till havs för att möta upp Sofie, mamma och hunden Murphy. Movi och Murphy skrek av lycka när de såg varandra och oss människor från sina respektive kajaker. Det blev tyst på Murphy först när han fått hoppa in i samma kajak som mormor Movi.
Vi firade midsommar med sill och ägg på den fuktiga marken under tarpen. Framåt kvällen var det uppehåll och vi tre ungdomar tog oss en sväng med kajakerna. Det dröjde inte länge innan det började regna igen men väl ute på vattnet störde inte regnet oss.
När vi på lördagen vaknade upp till ett lätt regn som sedan blev ett ösregn var Sas på väg att ge upp. Han som tidigare sagt att han stannar tills det blir sol för att han vägrar ta hem blöta grejer var nära att packa ihop tältet och dra.
Strax efter lunch slutade det regna och solen pressade sig fram mellan molnen. Hoppet kom tillbaka och vi packade ner våra grejer för att paddla oss norrut till den ö vi först planerat landa på.
Paddlingen var vacker. Vi passerade öar och små skär. Antalet vackra klippor ökade ju mer morrut vi kom. Så paddlade vi in i kanalen mellan Västerön och Missjö och så uppenbarade det sig en plats vi bara kunnat drömma om. Klipporna var släta som barnrumpor och stora som elefantstjärtar och dansgolv.
Jag, Seba och Sas som skulle stanna en natt till bredde ut våra blöta kläder, tält och sovsäckar på klipporna. Vi gjorde läger, boade in oss och lagade mat. Så mycket enklare livet är med lite sol. Det sura kläder som jag febrilt försökt torka i sovsäcken torkade i solen på nolltid. Jag som gått runt och varit blöt och i bästa fall fuktig sen torsdag kväll torkade äntligen upp på lördagseftermiddagen.
Söndagen blev en riktig sommardag den med. Vi packade kajakerna med matsäck och paddlade till Kupa Klint som är en utsiksplats. Väl uppe på Kupa Klint började solen steka rejält. Vi åt vår matsäck och njöt av utsikten över havsbandet och alla skrgårsdöar och kobbar. Sen gick vi ner till vattnet igen och letade rätt på en riktigt härlig badklippa. Där badade vi nakna och solade på de varma klipporna tills vi alla blev röda som kräftor. Mer sommar och skärgård än så kan det inte bli. Solen glittrade i vattnet och jag kännde att min semester hade börjat.
Movi som ibland kan kännas lite klumpig och tung hade vid det här laget anpassat sig perfekt till skärgårdslivet. Hon skuttade fram på de branta klipporna vid vattnet som en riktig bergsget. Jag satt ett tag på en liten avsats på en klippa som var otroligt brant och laddade innan jag skulle hoppa i vattnet. Så kom Movi trippande med tassarna i sprickorna ut på denna brant och tryckte sin stjärt mot en klippväggen för att sitta bredvid mig. Det var riktigt härligt att se hur modig hon var då hon kommit på att både balansen och muskler i tassar och ben fungerade.
Det var svårt att lämna den mjuka badklippan men någon gång denna kväll skulle ju faktiskt kajakerna lämnas tillbaka. Vi paddlade hem till lägret på Missjö, lagade en pastasallad medan vi packade ner allt i kajakerna för sista gången denna tur. Maten smakade bra och gav oss energi att paddla tillbaka till Tyrislöt. Den sista biten över det öppna vattnet var riktigt tung men vi orkade ända till land så att vi kunde återlämna kajakerna innan uthyrningen stängde för dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar