I adventstider tänds Norrköping upp. Värmekyrkan blir till en stor adventsljusstake och stadskärnan fylls av lysande stjärnor och glittrande träd. Under min vanliga väg till centrum paserar jag alltid förbi den stora magiska granen utanför Konstmuseet. Sedan staden lysts upp har jag försökt att minnas vart det sagolika trädet som skiner från stam och ut i varje gren finns. Så idag på väg till teatern när jag cyklade över gångbron i Strömsparken fick jag en glimt av trädet. Jag såg det lysa på andra sidan parken, uppe på en höjd vid bron där kristallkronan hänger. Trädet lyste precis lika starkt och vackert som jag mindes det. Som en saga. Skinande vacker i vintertid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar