Ecuador ville inte slappa ut mig

Sista kvallen. Dansa hela natten. Tidig morgon, fard mot flygplats. Overkligt att vara pa vag till Sverige. Skulle jag verkligen lamna Ecuador. Nej. Pa flygplats. Incheck. Ingen overvikt. Puh. Ko till passkontroll. Framme vid disken. Slanger upp passet. Vart ar ditt id-kort som du fick med ditt visum? Eh... Linn, har du detdar kortet de fragar efter? Johanna, vad menar det? Ingen forstar. Nej, sager passpolisen, ditt visum ar inte registrerat. Du maste registrera det. Far en adress till migrationskontoret. Det ar inne i stan, darifran vi kom. Vi var pa flygplatsen. De andra kom inte heller igenom. Men oj, hur kunde det bli sahar? Vi skulle ju flyga. Oforstaelse, uppgivenhet, hopp om att det kommeratt fixa sig. Ak nu sa hinner ni tillbaka, sager en tullpolis. Utan somn, utan frukost. Nu skulle jag jaga tiden i kampen om uppehallstillstand for att fa lamna landet. For trott for att forsta. For trott for att inte forsta. For trott for att bry mig. Vi hade en timme och tjugo minuter pa oss. Taxiresan dit var lang. Pass skulle kopieras, foton skulle tas. Utterligare passkopior, med farg skulle goras. Vi var elva stycken. Mycket koande. Allt kostade. Pengar skramlades. Samtal ringdes for att fa flyget att vanta. Val i taxin igen var det tio minuter kvar. Det skulle kunna ga. Flyg har vantat forr och vi var elva personer. Lattare att vanta an att packa ut varat bagage igen. Vi kunde inte gora annat an att skratta hela taxiresan fram till terminalen. Fu sjutton vad fula vi blev pa id-korten. Thorbjorn sag ut som en droghandlare, jag som att jag nyss blivit bestulen pa mitt liv. Vi skrattade sa att vi kiknade. Pa flygplatsen mottes vi av vanner som kommit aningen tidigare. Flyget hade akt. Mycket illska fanns i luften. Tarar falldes. Jag var fortfarande likgiltig. Trott. Oforstaende. Glad over att min packning inte akt till Miami for att hamna pa ett snurrande band utan mig att plocka upp den. Nu regnar det och jag ar tillbaka i Quitos centrum dar jag borjade dagen. Min parkamrat Asa och Linn sitter pa flyget. De blev klara med visumet furst och tog en taxi. De hann pa. Nio ar vi som blev kvar. Jag myser lite till i Quito och kampar med min trotthet. Andra promenerar for att parrera illskan. Johanna och Linnea vill dansa mer. Nu borjar vi om fran borjan. Reser imorgon. Hoppas vi...