Det tutar utanfor mitt fonster. Nagon ropar "manana, manana!" Hundar skaller. Den svala luften tar sig in genom englasfonstret och lagger sig pa min kudde. Jag ar i Quito. Utsikten ar magnifik. vita, gula, gra hoghus bildar ett myller av mosaik till langt bort i horisonten. Fargerna ar fattiga. I bakgrunden tornar ett gront bordigt barg upp sig. anga hus har foljt dess fot och drar sig uppat men toppen nar de aldrig. Det ar for hogt.

For ett knappt tygn sedan lag jag pa stranden i miami. Luften var fantastiskt behaglig och vinden svalkade. Havet turkost, himmlen ljusbla och alla hus vita. Det var haftigt att de staden men anda trist med vitt sa langt ogat nadde. Plockade snackor pa stranden och badade fotterna i svala atlanten. Det var verkligen en underbar kortsemester. Ja minna, folk sprang langs stranden pa motionsturer precis som pa film. Solnedgangen over miami na planet flog in var ocksa som pa film. brinnande orange. starka farger. Nar planet sankt sig och det blivit morkare skiljdes land fran vatten genom en skarp linje mellan kolsvart och ett myller av glittrande lampor i vita, oragnga, gula och roda farger. har aldrig sett sa manga lampor i hela mitt liv. som en gigantisk platt julgran.

nar jag flog over london paminde de brittiska husen och grona falten mig om irland. fick en svag langtan till det fuktiga landet. en langtan efter ett utland som ar bekant for mig. sag nagot sa ovanligt som brittisk sno. aven big ben fran luften. vilken resa! nu kallar frukost pa terassen. vralhungrig!