Jag har länge tänkt att jag vill engagera mig och göra någonting privat som kan bidra till ökad integration. Jag och Sebastian började prata om att Sebastian skulle vara kontaktperson mot ett ensamkommande barn och jag skulle hjälpa honom. Vi kom så långt att vi anmälde oss till ett informationsmöte hos kommunen men så kom vi inte längre. Vi missade mötet och tog oss inte för att anmäla oss på nytt. Vi ska ju ha en valp till sommaren, vi kanske inte kommer ha tid tänkte jag lite ursäktande.
Men något litet kunde vi iallafall göra. Jag letade upp Facebookgruppen Invitationsdepartementet. Det är en organisation som matchar ihop personer som är nya i Sverige med etablerade svenskar. Idén är enkelt, jag fick svara på några frågor om mig själv och om jag ville bjuda eller bli bjuden på middag eller både och samt om jag hade några önskemål om vilken typ av person jag ville träffa.
Efter några veckor fick jag svar att jag blivit ihopmatchad med Maria och jag fick hennes mailadress. Invitationsdepartementet rekommenderade att jag bjöd Maria på middag och att vi båda hade med en vän eller familjemedlem för trygghetens skull. Det var smidigt att de kom med riktlinjer så vi själva slapp fundera. Det var bara att bestämma ett datum, lämna min adress och börja laga mat.
Jag och Sebastian valde att laga en ganska enkel middag då vi träffas en fredagskväll efter att jag jobbat. Vi hjälptes åt att både städa och laga maten. Det blev vegetarisk färspaj kryddad med färsk ingefära och senap samt med oststavar i, en rätt som min mamma ofta lagade när jag var barn. Till det åt vi en sallad av spetskål och tomat och till efterrätt blev det blåbärs- och jordgubbspaj med grädde. Det är så klart nervöst att ta emot främmande människor i vårt hem, därför var det skönt att ha matlagningen att tänka på innan gästerna kom.
Maten stod på bordet och dukningen var precis klar när det ringde på dörren. Maria hade bjudit med sig sin vän Robert från Rumänien som hon lärt känna genom sina studier. Maria gav oss muffins och berättade att det är tradition i Ukraina att alltid ta med bröd. Till en början var vi alla så klart lite inkännande men efter ett ha smakat på maten och växlat de första orden lade sig spänningarna och skratten började komma. Vi berättade för varandra hur vi kommit i kontakt med Invitationsdepartementet. Maria undrade varför jag, som varje dag träffar nyanlända via mitt jobb, ville göra detta. Jag berättade att jag ville träffa människor från andra kulturer i ett mer avslappnade sammanhang där jag slapp hålla samtal med tolk och följa checklistor. Maria berättade att hon gått med i Invitationsdepartementet för att få möjlighet att prata mer svenska då hon mest har vänner som pratar ukrainska och ryska.
Våra gäster var mycket nöjda med maten vilket så klart gladde mig. Vi pratade om allt från unbildningar till musik och hur naturen ser ut i våra hemländer. Jag och Maria tittade i böcker på fåglar, växtet och svampar. Jag lärde mig vilka svenska fåglar som även finns i Ukraina och Maria lärde sig det svenska namnet på några av dessa. Robert visade sin blogg med bilder från Rumänien samt spelade några av dina favoritlåtar på datorn. Jag och Sebastian visade ett par av våra skridskofilmer från i vintras. Maria blev direkt sugen på att prova på att åka långfärdsskridskor så vi bjöd in henne att följa med till Lunddalen i Finspång i vinter där det finns skridskor att låna.
Om gästerna gillade varmrätten blev de än gladare när efterätten kom fram. Smulpaj med bär konstaterade de är en riktigt svenskt klassiker och det var inget de åt dagligen. Jag åt både paj och Mariad goda muffins. Vi var alla både mätta och glada när dryga tre timmar hade gått och Robert behövde röra sig mot tåget tillbakatill Linköping där han bor. Jag passade på att rasta hunden Movi och följa våra gäster ut genom parken.
När vi skiljdes åt sa vi hejdå med en kram och löfte om att höras via Facebook eller telefon för att nästa gång ta oss ut i naturen tillsammans. Att lära känna nya människor är inte svårt. Det handlar bara om att våga ta det första steget. Prova du också, du kan alltid lära dig något nytt. Har du tur kommer du att få skratta gott utan att det kostar dig mer än en middag.
