Minnen från valplådan, en vecka kvar Myra!

Propellern, hoppetossan, cirkushunden. Kärt barn har många namn och lilla Myra har redan samlat på sig några innan hos ens flyttat in. Tiden mellan besöket hos valparna och att vi hämtar Myra har varit full av förväntan. Som tur är har uppfödaren Mari varit duktig på att skicka filmer och bilder så att vi kunnat följa Myra på håll och hänga med i hennes utveckling. 

Att hon var en personlighet märkte vi redan i valplådan när hon vinglade runt med sin glada propellersvans. Redan dagen efter besöket hos valparna fick vi en film av Mari där valparna för första gången i sitt liv är ute i gröngräset. Valparna tar sig på filmen fram som valpar gör med vingliga steg och försök till att springa.  Sen kommer Myra hoppandes fram som ett litet lamm, jämfota hopp med framtassarna i marken först och sen baktassarna i när framtassarna lyfter igen. Vilken liten lilla hoppetossa, full av energi och upptäckarglädje. 

Ett litet gostroll är hon också Myra, det har jag förstått. Mari har berättat att hon satt sig ner i valplådan och att Myra varit snabb med att gosa ner sig i hennes knä. En gång när Mari lade en kudde i valplådan för att sitta på när hon skulle mysa med valparna var kudden redan paxad innan hon hunnit sätta sig. Då låg Myra där i mitten med ett syskon på varsin sida om henne. Det gäller att ta för sig av de bästa platserna. Jag kan bara föreställa mig vilken konkurrens det kommer att bli här hemma med två starka personligheter som ölskar att gosa. 

Här kommer ett par härliga citat som sagts om Myra under dessa veckor:

"Och jag säger då det, Myra skulle kunna ta betalt för hennes närvaro! Jag kommer skratta ihjäl mig med den valpen!", skrivet av uppfödaren Mari via messenger.

"Myra gick inte, hon skuttade endast!", skrivet av Kristina, som är fodervärd till Myras mamma Hedda, på Instagram.

Nu är det bara en vecka kvar tills vi kommer att sitta här hemma i soffan tillsammans med vår gosiga lilla hoppetossa. Det är spännande år vi har framför oss som kommer att vara fyllda både av glädje och utmaningar.

Bilderna är tagna av Mari Lindström, kennel Australian mates

Australian mates Friska Myra, Australian kelpie 

I lugnt mak bland ängsull och skvattram

Lördagsmys på Fjällmossen med goda vänners sällskap. Vi tog oss gott om tid att vandra den fem kilometer långa rundan, lukta på mossens dofter, spana in djurlivet och känna in lugnet i naturen. Två fikapauser hann vi med också. En vid vindskyddet vid den lilla sjön och en på Honungsholmen som ligger mitt ute på den vackra mossen. En sån här dag är det underbart att vara både människa och hund. Hade vi haft mer picnic med oss hade vi kunnat vandra i några timmar till.

Vem släppte ut grisarna?

En kollega frågade mig vad jag ska göra i helgen. Jag ska bära grisar i en låda från en lada till en hage, svarade jag. Det blev lite mer äventyr en bara grisarna. Välkomna att se filmen ovan som jag klippt ihop efter dagen på landet hemma hos Sara och Dana.

Fredagstur på cykel

Igår kväll blev det en tur på cykeln utan Movi i släp. Det var skönt att kunna trycka på lite extra och sväva fram utan att ha tjugo kilo hund i cykelkärran. Det blev både sol, regn och regnbåge på denna tur. Ovan presenterar jag en film som Sebastian klippt ihop.

Kelpielängtan

Drygt två veckor kvar tills vi hämtar valpen Myra. Jag fick stilla min kelpielängtan med att träna med underbara Vajlo och Dunder. Jag och killarnas matte Sara träffades denna varma sommareftermiddag och byggde upp en rallylybana utanför där Sara bor. Vajlo var kvällens stjärna och gick som en klocka. Veteranen Movi hade sina stunder då hon gnistrade men var annars ganska okoncentrerad, säkert påverkad av både värmen och löpet samt av en flummig matte. Även nybörjaren Dunder fick gå ett par rundor och var väldigt följsam och fin.

Roligt hade vi iallafall alla fem och jag ser redan fram emot nästa träning med denna trevliga skara.

Rödgölen, en ny favorit i repris

Idag tog jag med mig mina friluftsvänner Sas och Erik till Rödgölen för en vandring i skogen med picnic. Hundarna Movi och Molly var så klart med, glada som vanligt över att få nosa runt i skogen.

Vi tog den långa rundan så att vi gick runt hela reservatet. Förra gången jag och Sebastian var här tog vi genvägen men då hade vi dessutom skippat att ta med picnic på grund av att det regnade. Det misstaget gör jag inte om. Regn är ingen orsak till att inte fika då det finns vindskydd.

Denna gång slapp vi dock regnet och kunde inta vår picnic nere vid tjärnen Stora namnsgölen där det finns en brygga. Vi satt där länge och väl och njöt av vårt fika, pratade och bara lyssnade på och tittade på naturen.

Efter att ha varit ute i flera timmar i skogen var jag ändå inte redo att gå in när jag kom hem. Jag och Movi stannade ute någon timme till och tog oss an en rabatt full av ogräs tillsammans med en granne som inte heller hade lust att gå in efter sin promenad. Dessa ljumma försommardagar är härliga dagar. Tiden hade gärna fått stå still om det inte vore för att jag och Sebastian väntar tillökning i familjen. Valpen Myra alltså.

Friska Myra har fått ett hem

Då var du äntligen vald du lilla Australian mates Friska Myra. Efter en lång helg i Skåne med mycket intryck och många möten har din husse och matte bestämt sig för att det är du som kommer att flytta till Norrköping.

Myra

Jag och Sebastian stod först på tur att välja efter att Mari och hennes fodervärd valt valp. Vi hade fyra trevliga tikar och en hane att spana in när vi kom ner till Skåne. Att vi skulle ha en tik var bestämt sedan innan och vi stod fast vi det även när vi tig vårar beslut. Det var inte lätt att välja valp. Alla var lika gulliga, goa och trevliga. Till en början kunde jag inte alls skilja på vem som var vem men efter att ha suttit en timme med valparna började jag känna igen dem med små olikheter och det var flera som fick ett smeknamn.

Helikoptern, som sedan kom att bli Myra, var den svarta tiken med rött halsband som gick och lade sig i min granne Dorits knä direkt när vi kom. Hon var pigg och glad när hon var vaken och somnade på en sekund och låg sedan och dreglade på Dorits byxor. Svansen gick som en helikopter den stund hon var uppe och vaken. Helikoptern är den av alla valparna som har slätast päls och minst underull, så hennes päls sticker ut lite från mängden. Innan vi valde försäkrade vi oss att hon inte skulle ha några problem att vara ute och åka skridskor och skidor med oss på vintern. Att det blev helikoptern berodde mycket på hennes glada uppsyn och att vi innan vi kom tänkt på att vi ville han en svart tik. Att Helikoptern sedan valde Dorit och inte mig och Sebastian är en annan sak men hon trivdes också i min famn när jag tog upp henne och gjorde inga försök att rymma tillbaka till Dorit.

Björnen var den bruna tiken med orangea halsband. Den var den enda valpen som lade sig själv mitt på golvet och sov när vi kom och de andra valparna var snabba att hitta ett knä att sova i. Jag gick sedan och tog upp henne så att hon låg hos mig och den var lika nöjd med det. Björnen var störst av alla tikar och var enligt Mari väldigt lik mormor Genna när hon var valp. Björnen var också en av dem som jag och Sebastian föll extra mycket för. Jag vägde länge mellan Björnen och Helikoptern och hade gärna bjudit hem de båda till mig.

Lilla gul var den bruna tiken med vitt på bröstet och gult hansband. Hon har ett väldigt sött ansikte och har en speciell blick som Mari sett titta upp på henne flera gånger i valplådan. Lilla trötter är den bruna tiken med turkost halsband. Hon låg tryggt och sov i min famn tillsammans med sina systrar och stördes inte av att andra klättrade på henne. Hon var väldigt lik lilla gul i ansiktet. Både gul och trötter var väldigt söta och trevliga och hade också gärna fått flytta hem till mig.

Så var det Maris tik som hon och hennes fodervärd valt ut. Det var den svarta tiken med blått halsband. Hon låg mycket i mitt knä och gosade både själv och tillsammans med de andra syskonen. Maris tik kände jag också mycket för men henne var det ingen idé att fästa sig vid då hon redan hade ett hem.

Grön är den bruna hanen med grönt halsband. Honom bar min granne Lucdy runt på under en stor del av valpbesöket. Hade det inte varit för att Lucdy skulle vara extrahusse till vår valp och för att Dorit och Lucdy bestämt att de inte ska ha en hund nu så hade Grön utan tvekan flyttat hem till Lucdy.

Sm ni förstår var valet inte lätt att välja för det är ingen av dessa valpar som går bort, alla är söta, gulliga, lovande, underbara och treliga. Men ett val blev det och vi är båda glada för vår Friska fläkt och vårbris Myra. Jag och Sebastian tror att vi kommer få mycket skoj tillsammans.

Myra

Myra

Trötter, Maris tik och lilla Gul.

Björnen i förgrunden

Hm, hanen kanske..

Björnen

Mari och hennes tik

Någon..

Lilla gul, Maris tik och trötter

Någon..

Lilla gul