På mattan

Min favoritmöbel här hemma är den handvävda trasmattan vi fick av syster Sofie. Den kan man vila på om man blir trött. Sofie köpte den på julmarknaden i Eskulstuna. Jag och Sebastian fick låtsas att vi inte såg.

Den som inte vill vila på mattan kan göra lite kvällsyoga. Till det fungerar dock inte trasmattan från Eskilstuna.

Läderpuffen har farmor sytt. Hon ägde tillsammans med farfar Torsten Tärnsjö Ånggarveri. Hon har sytt väskor, hattar och puffar av läder så att hennes fingrar kroknat.

Jag kollade efter Tärnsjö Ånggarveri på Internat och kunde läsa om min farfarsfar Julius Åström som benämns som en "äkta garvare" och min farfar Torsten Åström. Människor som dött före min tid. Inget står det om min farmor Carin Åströms delaktighet i garveriet och inte heller att hon sydde läder tills fingrarna kroknade. Tur att jag har hennes läderpuff kvar. Genom den ska hon alltid minnas som en äkta garvare.

Tavlornas dag

Idag har jag och Sebastian besökt två secondhandaffärer. Erikshjälpen och Bra och Begagnat. Den ena ligger runt hörnet och den andra på andra sidan stan. Vi skulle främst titta efter möbler och saker till lägenheten. Vi hade också pratat om att köpa tavlor med fina ramar som vi kan använda till att rama in egna foton. På Erikshjälpen hittade vi många fina glasskålar och andra köksartiklar. Vår secondhandrunda blev också en tavelutflykt vilket jag ska berätta om nu.

På Erikshjälpen valde vi ut två inramade broderier där tyvärr de noggrant broderade hantverken ska få lämna plats till utvalda foton som vi tagit och ska framkalla. Då vi nöjda travade vidare in i affären och stannade till för att titta på en möbel rasade en stor oljemålning med tung ram ner från en hylla högre upp på väggen. Den landade precis bredvid Sebastians fötter. Hade Sebastian stått millimeter närmare väggen hade an säkerligen fått den i huvudet. Då hade vår taveldag med stor sannolikhet slutat redan där, men nu var det med detta den började.

På Bra och Begagnat hittade vi inte heller några möbler som föll oss i smaken. På denna secondhand finns dock ett trevligt café där inredningen är i ständig förändring och väggarna är fyllda av konst i alla dess former; oljemålningar, hötorgskonst, litografier, akvareller och tryck. Jag och Sebastian valde ett bord nära det stora fönstren där solens trålar kunde vila på våra ryggar. Det var en ovan och skön känsla att vistas i ett rum som var så upplyst av dagsljus som detta café var idag. Innan vi satt oss hade vi slängt en blick på tavlorna på väggen framför oss. Jag hade då kommenterat tavlan som visar en stol och tyckt att den hade ett ganska tråkigt motiv.

Vår fikakonversation rörde sakerna i rummet. Sebastian berättade att han när han ser alla gamla saker och vackert porslin får en stor lust att börja samla. Jag kommenterar de olika grupperna av stolar och bord och frågar Sebastian vilken han skulle välja om han var tvungen att välja en grupp till sitt hem, oberoende av hemmets storlek. Vi kom sedan till tavlorna och jag ställde samma fråga. Sebastian valde en pastellfärgad tavla med tennisspelare i picassoliknande avbildning. När det var min tur att svara på frågan insåg jag att min blick fört mig tillbaka till tavlan med stolen. Denna fick mig att tänka på hur det klara och starka förmiddagsljus som lyst in genom vårt sovrumsfönster och målat avbilder av det spröjsade fönstret på tre ställen på väggen. Det var ett väldigt vackert ljus som var skönt att vakna till denna lördagsmorgon. På frågan om vilken tavla jag skulle välja svarade jag tavlan med stolen. I samma utandning sade jag också att jag faktiskt vill ha tavlan med stolen hemma oss då den utstrålar samma ljus som vårt sovrum. Sebastian höll med om detta och vi bestämde att vi skulle köpa tavlan för upp till 150 kronor.

Då jag gick fram för att kolla priset, som faktiskt var 350 kronor, hade en man som pratade i mobiltelefonen ställt sig under stoltavlan och dess granntavlor. Jag hörde hur han beskrev tavlan bredvid på ett väldigt kunnigt sätt för att rådfråga någon om han skulle slå till på denna litografi som kostade 850 kr och innehöll en mängd olika färger och former i en abstrakt klump som möts i tavlans mitt. Jag inväntade denna man avsluta sitt samtal där han kommenterade både val av ram och kvalitén på tryck och frågade honom sedan vad han hade att säga om stoltavlan. Det är en litografi av en svensk konstnär vid namn Gegerfelt vars tavlor brukar säljas för 300-1000 kr. Av denna litografi finns det 200 fick vi veta och han kommenderade tavlan som ett bra köp.När vi fick ner den för en närmare titt såg jag att den är nummer 52 i ordningen. Den konstintresserade mannens beskrivning i kombination med den förstärkta upplevelsen av ljus som jag fick av tavlan gjorde att vi köpte den för det utsatta priset. Jag och Sebastian gick en stolt promenad hem förbi Himmelstalund och genom stan med vårt första egna inköp av konst under armen.

För den kritiska och uppmärksamma läsaren kan frågan "vad är konst?" vara befogad. Det skulle kunna skrivas en hel essä om konstbegreppet där det kan breddas upp till  att vara allt och smalas ned till att vara verk endast gjorda av en viss kulturelit. Tavlan om ljuset kändes dock idag som det i konstväg närmaste som jag på egen hand införskaffat. Nu hänger Gunnar von Gegerfelts litografi på väggen hemma tillsammans med smålänningen Linnéa Jonassons akvareller, som är ytterligare favoriter vilka jag fått till mig genom personliga gåvor direkt av konstnären. Det är härligt att vi har många vita väggar att fylla.

Ny vardag

Nu är klockan över midnatt. Överkastet är borttaget från sängen och adventsljusstaken i fönstret ska snart släckas ned. Vardagen har försiktigt närmat sig hemma i nya lägenheten. Över jul var det fullt hus här hemma med mamma, syster och hund. På nyår fylldes stugan med familj och vänner. Det är skönt att vara hemma. Lugnt. Men också tomt. Speciellt utan hunden Murphy som under långhelgen vilat sitt mjuka huvud i mitt knä.

Vardagen i nya lägenheten är spännande. Ikväll tog jag och Sebastian en tur till tvättstugan i grannhuset. Vi kunde boka tvättid redan imorgon. Jag ser fram emot att tvätta i nya tvättstugan. Kunna avsätta flera timmar till att torka och slippa torkställningen som vi hade inne i lilla ettan. Att hämta posten i det gula huset på gården är också spännande. Att gå mellan husen här känns som att bo på en gård på landet.

Vi tog en kvällspromenad idag. Gamla vägar genom välkända parker och kvarter får nya innebörder nu. Jag ser allt från en annan vinkel. Månen och stjärorna har intagit nya positioner och lyser med ett annorlunda ljus. Stadens lampor färgllägger vår väg. Frosten har med stjärnorna hittat tillbaka till vår stad. Marken glittrar som tack till att vintern återvänt. Parken utanför vårt hus har bytt namn från Vasaparken till Kaninparken. Dock är det den ständiga närvaron av harar i parken som åtsyftas. Hundrastplatsen jag tidigare passerat varje dag på väg till jobbet har nu färgats av juleminnen av Murphy skuttande tillsammans med kvarterets hundar.

Sova middag

Tillbaka i Norrköping efter en lång och händelserik helg. Jag tog en dusch och lade mig i sängen för att vila. Sebastian kom också och lade sig när kl var 18.45 efter att ha duschat och borstat tänderna. Han släkte ner allt och jag protesterade då han släkte aventsljusstaken i fönstret. Seba tyckte att det var konstigt att vi skulle sova med den på och att överkastet var kvar på sängen. Vi skrattade båda då han förstod att klockan inte var natt trots det intensiva mörkret.

Blöt hund

Spåret efter en blöt hund som nu har torkat. Imorgon blir världen blöt och skidspåren som vi hasat fram i kommer att förvandlas till små bäckar.

Det snöar stjärnor

Jag tog en kvällstur på skidor genom skogen. Stora stjärnor har snöat hela eftermiddagen. Träden var tunga av snö och flera stammar och grenar hängde tunga ner över spåret. Vissa stammar och grenar hade gått av av alla stjärnors tyngd och låg som tappade tändstickor över skidspåret. Jag räddade några träd från att brytas på mitten då jag slog med min stav på dess tunga stammar. Hop av snö regnade ner över mig och lättade träd rätade i svepande rörelse upp sina stammar.

Stjärnorna som snöade ner hade Sofie och Sebastian lekt fram genom filter på kameran. Jag testade att ta ett foto på adventsljusstaken som fick ett sken av flera stjärnor uppe på varandra. Jag blir konstig i huvudet när jag försöker tänka på hur det fungerar. Men det är vackert att titta på. Imorgon vill jag fota makrobilder av de riktiga snöstjärnorna. De är mycket vackrare.

Hundpussar

Jag firar jul med den väldigt kärvänliga hunden Murphy. Han är mjuk på huvudet och älskar att pussas. När jag läser en bok eller tittar på TV lan han ligga i mitt knä och jag klappar honom. Efter att han lämnat mitt knä ligger ett täcke av hans vita fina hårstrån kvar i min famn. Då tycker jag kanske att han är lite mindre gullig.