Tavlornas dag

Idag har jag och Sebastian besökt två secondhandaffärer. Erikshjälpen och Bra och Begagnat. Den ena ligger runt hörnet och den andra på andra sidan stan. Vi skulle främst titta efter möbler och saker till lägenheten. Vi hade också pratat om att köpa tavlor med fina ramar som vi kan använda till att rama in egna foton. På Erikshjälpen hittade vi många fina glasskålar och andra köksartiklar. Vår secondhandrunda blev också en tavelutflykt vilket jag ska berätta om nu.

På Erikshjälpen valde vi ut två inramade broderier där tyvärr de noggrant broderade hantverken ska få lämna plats till utvalda foton som vi tagit och ska framkalla. Då vi nöjda travade vidare in i affären och stannade till för att titta på en möbel rasade en stor oljemålning med tung ram ner från en hylla högre upp på väggen. Den landade precis bredvid Sebastians fötter. Hade Sebastian stått millimeter närmare väggen hade an säkerligen fått den i huvudet. Då hade vår taveldag med stor sannolikhet slutat redan där, men nu var det med detta den började.

På Bra och Begagnat hittade vi inte heller några möbler som föll oss i smaken. På denna secondhand finns dock ett trevligt café där inredningen är i ständig förändring och väggarna är fyllda av konst i alla dess former; oljemålningar, hötorgskonst, litografier, akvareller och tryck. Jag och Sebastian valde ett bord nära det stora fönstren där solens trålar kunde vila på våra ryggar. Det var en ovan och skön känsla att vistas i ett rum som var så upplyst av dagsljus som detta café var idag. Innan vi satt oss hade vi slängt en blick på tavlorna på väggen framför oss. Jag hade då kommenterat tavlan som visar en stol och tyckt att den hade ett ganska tråkigt motiv.

Vår fikakonversation rörde sakerna i rummet. Sebastian berättade att han när han ser alla gamla saker och vackert porslin får en stor lust att börja samla. Jag kommenterar de olika grupperna av stolar och bord och frågar Sebastian vilken han skulle välja om han var tvungen att välja en grupp till sitt hem, oberoende av hemmets storlek. Vi kom sedan till tavlorna och jag ställde samma fråga. Sebastian valde en pastellfärgad tavla med tennisspelare i picassoliknande avbildning. När det var min tur att svara på frågan insåg jag att min blick fört mig tillbaka till tavlan med stolen. Denna fick mig att tänka på hur det klara och starka förmiddagsljus som lyst in genom vårt sovrumsfönster och målat avbilder av det spröjsade fönstret på tre ställen på väggen. Det var ett väldigt vackert ljus som var skönt att vakna till denna lördagsmorgon. På frågan om vilken tavla jag skulle välja svarade jag tavlan med stolen. I samma utandning sade jag också att jag faktiskt vill ha tavlan med stolen hemma oss då den utstrålar samma ljus som vårt sovrum. Sebastian höll med om detta och vi bestämde att vi skulle köpa tavlan för upp till 150 kronor.

Då jag gick fram för att kolla priset, som faktiskt var 350 kronor, hade en man som pratade i mobiltelefonen ställt sig under stoltavlan och dess granntavlor. Jag hörde hur han beskrev tavlan bredvid på ett väldigt kunnigt sätt för att rådfråga någon om han skulle slå till på denna litografi som kostade 850 kr och innehöll en mängd olika färger och former i en abstrakt klump som möts i tavlans mitt. Jag inväntade denna man avsluta sitt samtal där han kommenterade både val av ram och kvalitén på tryck och frågade honom sedan vad han hade att säga om stoltavlan. Det är en litografi av en svensk konstnär vid namn Gegerfelt vars tavlor brukar säljas för 300-1000 kr. Av denna litografi finns det 200 fick vi veta och han kommenderade tavlan som ett bra köp.När vi fick ner den för en närmare titt såg jag att den är nummer 52 i ordningen. Den konstintresserade mannens beskrivning i kombination med den förstärkta upplevelsen av ljus som jag fick av tavlan gjorde att vi köpte den för det utsatta priset. Jag och Sebastian gick en stolt promenad hem förbi Himmelstalund och genom stan med vårt första egna inköp av konst under armen.

För den kritiska och uppmärksamma läsaren kan frågan "vad är konst?" vara befogad. Det skulle kunna skrivas en hel essä om konstbegreppet där det kan breddas upp till  att vara allt och smalas ned till att vara verk endast gjorda av en viss kulturelit. Tavlan om ljuset kändes dock idag som det i konstväg närmaste som jag på egen hand införskaffat. Nu hänger Gunnar von Gegerfelts litografi på väggen hemma tillsammans med smålänningen Linnéa Jonassons akvareller, som är ytterligare favoriter vilka jag fått till mig genom personliga gåvor direkt av konstnären. Det är härligt att vi har många vita väggar att fylla.