Bullbak och tankar som snurrar

Första maj och långhelg igen. Regnet droppar utanför fönstret och jag fick lust att göra pannkakor till frukost. Passade på att köpa gäst när jag var i affären. Nu när vi har ett riktigt kök ska här bakas bullar.

Under långfrukosten pratade jag och Sebastian om hans nya jobb. Det jobb som var den utlösande faktorn till hela denna flytt. Vi hade som många av er vet pratat länge om att flytta. Sebastian hade spanat in detta företag, en tjänst kom ut och han sökte. Det kändes rätt och det kändes bra. Jag stod bredvid och hejjade på. Jag var så sugen på förändring. Jag fick också jobb. Hej och hå. Så bra det blev.

Nu har det gått en månad men jag kan säga att detta var uppenbart redan efter första dagen. Detta företag i Gävle passar inte Sebastian. Det passar inte hans utbildningsnivå, hans ambition och det är inte rätt inriktning på hans kunskapspmråde. En dålig rekryteringen helt enkelt. Företaget är säkert nöjda men det är inte Sebastian. Dessutom har han samma lön som högskoleingenjörerna fast han är nästan nästan klar civilingenjör.

Så till vår konversationen vi pannkakefrukosten. Det slutade med att jag övertalade Sebastian att söka jobb i Stockholm eller Uppsala. Varför hålla i och hålla ut när arbetsuppgifterna är ostimulerande och lönen är låg. Några andra intressanta jobb fanns det inte i Gävle, det hade han redan hunnit kolla upp.

Stockholm har funnits där hela tiden som ett mörkt orosmoln som hägrat i bakgrunden. Finns inga andra alternativ så finns Stockholm. Jag har bott i Stockholm och jag gör det inte igen. Inte frivilligt. Det går jätte bra att pendla säger jag. Det var därför delvis därför vi flyttade. För att Sebastian skulle slippa pendla till Linköping. Ja också var vi ju sugna på förändring. Och det har vi fått. Hela världen är förändrad nu. Det behövde vi inte flytta för att märka.

Det är inte direkt med spänning som jag ser fram emot att se vad det blir av världen, av vårat samhälle efter corona. Men däremot ser jag fram emot med spänning att se hur mitt och Sebastians liv ser ut om ett år, till och med om ett halvår. Kommer det att vara i Uppsala han hittar sitt drömjobb? Kommer han att pendla eller flyttar vi igen? Ännu letar vi efter vårt nya landställe, blir det uppåt eller neråt i landet vi kommer plantera våra morötter och valla runt våra hundar i skogarna? Jag hade nog föreställt mig att frågorna skulle vara färre vid denna tidpunkt men det finns också en charm med att inte veta. Så länge vi inte har svar på vad framtiden har att erbjuda oss så kan allt hända.