Är genombrottet nära?

Vi har spenderat timmar tillsammans med svamparna i skogen jag och Movi. Vi kan inte låta denna svampsesong passera förbi utan att jag får se kunskapens lampa kring svampletandet tändas. Att det är läraren och inte eleven som behöver utvecklas råder det ingen tvekan om. Movi gör precis det jag visar henne och helt rimligt är det ju att hon inte kan förstå vad jag tänker. 

Jag pratade med Sebastian om hur jag ska utveckla undervisningen. Jag behöver komma förbi tröskeln som innebär att jag visar Movi svampen. Sebastian refererade till hur han lär sig i sina studier. Han gör både laborationer och läser teori för att förstå en uppgift. Movi har i skogen bara fått laborera. Nu är det dags att öva på teorin i klassrummet.

Jag plockar fram godis, klickern och några svampar som ligger på torkning. Jag lägger ut svamparna på golvet,  Movi går direkt fram och luktar på dem, jag klickar och ger godis. Jag väntar in att hon lägger sig och jag klickar igen och ger godis.

På hundkursen har jag lärt mig att jag ska sluta när det blir rätt. Det har jag problem med för det är då det är som roligast och då vill jag göra om och göra bättre. Jag fortsatte några gånger efter att det blivit rätt men det blev bara sämre. Attans att det ligger något i det jag lärt mig på kursen. 

Movi och jag tog en paus och tittade på ett avsnitt av Brottet. Sen kunde vi träna ett par gånger till och då blev det bättre igen. På filmen trampar hon på svampen snarare än luktar men det gör hon när hon luktat ett par gånger innan, då är det hög tid att sluta övningen. Kan det vara så att genombrottet är nära? Vågar vi hoppas på att vi ska få till svampsök på riktigt i skogen? Jag tappar inte hoppet. Jag ska nu träna fem minuter varje dag med våra svampar som ligger på tork och sen även fortsätta ut i skogen för de verkliga laborationerna. Spänningen är stor.

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Nov 11, 2014 at 1:11pm PST