När jag kom hem från jobbet bjöd jag med mig Sebastian att följa med till Ingelsta och shoppa lite. Han hängde med utan att tveka och lämnade det varma köket mitt i matlagningen för att spendera sin fredagskväll på en parkering. Det visste han inte då.
Lilla Movi fick också följa med då hon älskar att åka bil. För hennes skull tog vi en sväng till djuraffären för att köpa ben efter att ha handlat på XXL. Det var då, när jag svängt in på parkeringen på baksidan av ICA maxi som det smällde till. Lätt disträ efter shoppingen och spanandes efter vart djuraffären egentligen ligger glömde jag helt enkelt bort att titta på vägen och körde över en kant.
Jag parkerad och vi steg ur bilen för att konstatera att vi fått punka på framdäcket. Ett besök i djuraffären blev det iallafall och under tiden samlade vi energi att ta tag i problemet.
Tillbaka vid bilen tog vi ut det reservdäck och verktyg som bilen tillhandahöll. Sebastian hade tagit lärdom av vår granne helgen innan då hon bytte vinterdäck. Nu skulle kunskapen sättas på prov i verkligheten. När vi kom till att lossa bultarna tog det stopp. De rörde sig inte en milimeter. Jag stod helt handfallen och hade inga råd att ge annat än att ta fram telefonen och ringa efter hjälp.
Medan jag ringde Erica för att fråga om rekomendation av däckfirma att ringa ringde Sebastian vår granne Ludcy. Ludcy som för övrigt tränat karate och crossfitt konstaterade att det är muskler som fattas och hoppade in i bilen och körde till oss. Även med Ludcys hjälp satt mutrarna som berget. Han och Sebastian drog till Biltema för att köpa en hävstång, något Erica rekomenderat.
Hävstången tillsammans med Ludcys styrka gjorde susen. En av bultarna han lossade blixtrade till när den gick upp, så starkt de suttit. Så var alla fem bultar avskruvade och det var dags att lyfta av däcket. Även där tog det stopp. Vi sparkade och ryckte i däcket, vi provade med all kraft och de få medel vi hade men det ville inte röra sig en milimeter.
Det hade nu tagit oss en bra bit över en timme att försöka byta däck, kvällen var kall och parkeringen var ingen mysigt plats för varken mig, Sebastian, Ludcy eller Movi. Vi beslutade oss då att ringa efter professionell hjälp och då en bergningsbil som har de rätta verktygen.
Assistancekåren var hjälpsamma och försökte först ge oss råd via telefon för att vi skulle slippa kostnaden att de åkte ut. De fick sen komma iallafall och var där på några minuter. Killen som kom tog fram gummihammaren direkt och började slå på däcket. Även han konstaterade att det satt hårt så då åkte en planka fram som han lade mot däcket för att kunna slå med all sin kraft. Då gav det äntligen med sig och killen kunde avsluta jobbet.
Trötta, hungriga och fattigare åkte vi hem i en sned bil. Reservdäcket var så mycket nyare och högre än de andra. Efter en händelse som denna som känns så onödig i både tid, kraft och pengar är det lätt att ångra alla beslut jag tagit under kvällen. Om jag inte avbrutit Sebastian i matlagningen och bjudit med honom till Ingelsta hade vi varit hemma och myst istället. Om Sebastian fått ännu mer tid att gå runt på XXL utan att jag skyndat på hade han åkt därifrån mer nöjd och jag hade inte blivit så disträ. Tänk då hade han kunnat köpa det underställ han aldrig köpte och vi hade ändå kommit undan billigare. Tänk om inte. Tänk om.
Dessa tankar slog mig för visso men jag lät mig inte luras av att tro att det hjälper att vara efterklok. Jag tänkte sedan istället på den lärdom vi dragit av händelsen. Att vi ännu en gång insett att vi har fina hjälpsamma vänner. Att vi lärt oss att oavsett om vi är trötta, hungriga och kalla så kan vi stå och skratta på parkeringen en fredagskväll för att hålla modet uppe. Att vi lärt oss vilka verktyg vi behöver ha med oss i bilen och hur vi gör vid en nödsituation. Inga människor eller djur kom heller till skada denna fredagskväll och det var ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar