Ingen affär med N.D.D Bil AB i Gislaved

Så var det ju det där med att köpa bil. Jag och Sebastian hade under helgen spenderat timmar med att googlat runt efter passande bilar samt frågat familj och vänner om vad de rekommenderar oss att köpa. Vi hittade i måndags kväll en Skoda Fabia kombi 1.4 från 2008 som passade oss perfekt. Bilen hade dragkrok och räls på taket, precis enligt mina krav, kruxet var att den fanns i Gislaved en bra bit söder om Jönköping. Sebastian tyckte att vi skulle glömma bilen då den var för långt bort, och helgen var uppbokad till bröllop i Örnsköldsvik. Jag hade dock svårt att släppa den och började planera i mitt huvud hur jag skulle kunna ta mig till Gislaved innan det var för sent.

På tisdagen var mitt bilköp det enda jag pratade om med mina kollegor på fikarasterna. Jag berättade om bilen och vart den fanns. Alla engagerade sig i mitt bilköp och chefen gav mig löfte om att ta ledigt så fort jag visat upp annonsen för den utvalda bilen. På bilfirman, som jag även pratat med tidigare på dagen, var de trevliga när jag ringde och meddelade att jag och Sebastian kommer. Jag berättade att vi åker kollektivt från Norrköping och vi fick erbjudande om att bli upphämtade på busstationen i Gislaved. Jag tackade ja till detta erbjudande och meddelade tid för ankomst. Jag frågade också om de håller bilen tills vi kommer och fick muntligt löfte om att de bokar den till oss.

Glad och nervös meddelade jag Sebastian att det var klart med semester och han köpte enkelbiljetter till oss båda till Jönköping, därifrån skulle vi åka vidare med lokaltrafik till Gislaved. Jag spenderade ytterligare timtal på källen med att googla information om märket och bilen samt vad jag behöver tänka på inför ett bilköp. Jag var förberedd och redo, vi skulle till Gislaved och förhoppningsvis skulle vi komma hem med en bil.

Nu blev det inte så för idag onsdag fick jag ett sms från bilfirman N.D.D Bil AB som talade om att bilen var såld. Jag ringde upp direkt och frågade hur detta kunnat ske. Det kom in en kund innan lunch och köpte bilen, fick jag höra. Samma beskrivning som i sms'et. Men du skulle hålla bilen till mig, jag har tagit ledigt och köpt biljett sade jag förvånad och arg. Man kan inte lova till hundra procent fick jag höra då, inte då jag inte betalat handpenning. Det var ju trevligt att jag fick den informationen nu och inte då vi bokade träff dagen innan. Bilen jag planerat köpa var såld men komiskt nog fick jag i detta samtal en inbjudan att titta på internet och se om jag var intresserad av någon annan av firmans bilar. Jag tackade förvånat och kanske lite otrevligt nej till denna förfrågan. Med mina kollegor som stod och stöttade mig bakgrunden sade jag till bilfirman att jag ville att de betalar mig de 400 kr som jag lagt ut i onödan för biljetterna till Jönköping. Han skulle undersöka detta uttalande och återkomma med svar. 

Mina känslor efter det abrupta slut på denna affär är blandade. Jag är besviken och arg över tiden och pengarna jag lagt ner men jag är också lättad, nu i efterhand, att det inte blev någon affär med bilfirman i Gislaved. Jag har redan, efter knappt en veckas letande, tappat lusten att köpa bil då jag undrar hur det ska gå till om jag inte kan lita på överenskommelser. Det känns på ett sätt tryggt att jag fortfarande sitter på mina stålar, vem vet, jag och Sebastian kanske inte har missat tillräckligt många tåg ännu för att jag ska våga kasta mig in i denna soppa igen.

Sista ordet är dock inte sagt i affären med bilfirman i Gislaved då jag fortfarande väntar på svar gällande mina biljetter. Kanske kan N.D.D Bil AB återfå mitt, och mina eventuella läsares, förtroende om de väljer att återkomma med svar och plåster på såren. Kanske denna berättelse också kan få ett lyckligt slut precis som den med SJ som jag skrev på bloggen om tidigare i år fick. Mer om denna historia och SJ's exemplariska kundbemötande går att läsa i kapitlen nedan. Jag ser fram emot en fortsättning som följer även på detta inlägg.

Åka tomt tåg (del1)

Åka tomt tåg (del 2)

Fortsättningen som följer på Åka tomt tåg

I benen en mil och i huvudet en bil

Fredag kväll och jag bjuder Sebastian och Movi på en promenad i Vrinneviskogen. Jag lyckas övertala Sebastian att gå milspåret så det blev ett par timmars promenerande. Där i skogen pratade vi om framtida semestrar och utflykter och efter denna mil hade vi bestämt oss för att vi vill ha en bil. Tanken hade slagit mig några gånger innan men nu när jag utvecklat tanken känns det som en självklarhet. Det är skrämmande hur snabbt det går att vänja sig vid bekvämligheter. Kanske mina och Sebastians många och inte allt för lyckade erfarenheter av tågresande kan spela in i det nya bilbegäret. Kanske min passerade ålder av trettio år har skapat nya visioner om hur jag tänker att livet ska se ut. Vår tanke är att bilen ska användas som tramsportmedel till utflyktsmål och att den snarare ska uppmuntra vår fysika rörlighet ute i det fria än att begränsa den. Cykeln ska inte bli stående men det kommer att bli lättare att ta sig till nya platser att utforska med cykeln eller till fots. Inom stan ska bilen inte användas särskilt flitigt. Allt detta återstår att se.

Så kommer vi till modell. Tidigare hade Sebastian sagt att ska vi ha en bil så ska det vara en volvo. Han hade sett på reklamen att det är en sån säker bil och så är det lätt att få tag på reservdelar. Jag som växt upp med volvo var inte sen med att säga nej. Vi letade upp en volvo v40 via Blocket och bestämde tid med bilhandlaren för att titta. Det visade sig att bilen behandlats för rost på flera ställen och nya fläckar var på väg. Denna gick bort. Vi fortsatte undersöka terrängen och letade upp ett par handlare till. Eftersom jag inte tänkt på bil särskilt mycket innan snurrade det ganska bra i huvudet när jag insåg hur mycket det finns att välja på. Av dagens erbjudanden fastnade Sebastian för en Skoda Fabia liknande min systers. Jag hittade utanför en butik som var stängd en ljusblå Toyota Corolla som uppfyller både mina praktiska krav samt på utseende. Dock kan det hända att den inte är till salu och är den det är den med antagligen för dyr.

Det visade sig då vi var ute bland bilarna att jag och Sebastian hade lite olika visioner om vilken modell vi ville ha. Jag ville ha en kombi med dragkrok och räcken på taket för att kunna transportera alla våra nuvarande och kommande intressen. Sebastian ville ha en liten bensinsnål bil som kan vara smidig att övningsköra.

Vi avslutade dagen med att vila våra hjärnor från alla tankar på bil genom en två mils tur med cyklarna och kärran Svansen. Under turen, efter en mils hjärnvila, började vi åter diskutera bilens funktion och modell. Jag målade för Sebastian upp en bild av att vi en dag står med fyra cyklar och ångrar att vi inte har dragkrok och räcken på taket att montera cykelställ på. Jag beskriver sen ett annat senarie då vi står med ett par kajaker utan möjlighet att transportera dem på taket. Cyklar och kajaker var tydligen rätt argument. Sebastian vände helt och vi var plötsligt åter överens om vilken modell som gäller.