Aussie is the shit

Idag blev det en cykeltur med Love, Erik, Sebastian och Movi. Det var den första längre turen som Movi följt med på. Vi hade alla packat picnicväskan och åkte upp genom Vrinneviskogen till Kårtorp och Ensjön. Movi fortsätter att imponera mig med sin dolda energi. Vi cyklade i varierande tempo med små pauser då och då. När vi rastade gnällde Movi lätt otåligt och ville vidare.

Då vi kom in på mindre stigar i skogen släppte jag Movi lös eftersom det var svårt att cykla med henne bredvid. Movi använde då sin energi genom att valla oss cyklister så att hon sprang fram och tillbaka. Svansen vevade som en propeller och gav henne extra energi att springa. Trogen som Movi är hade hon mest koll på mig och Sebastian som cyklade sist.

Fikat tog vi på en brygga i solen vid Ensjön. Movi blev bunden en bit bort då hon bara trampade i fikakopparna när hon var lös. Det dröjde inte länge innan hon lade sig tillrätta och vilade. Jag njöt av tanken på att detta bara är början av en lång vår, sommar och höst med massor av utflykter. Att jag sällskapas av varelser som likt jag uppskattar detta är glädjande.

På hemvägen fick jag ett flertal gånger säga åt Movi att ta det lugnt. Hon började mer och mer likna det grönlandshundar jag växt upp med. Jag försökte ligga lite efter de andra och cykla i ett långsammare tempo men det var jobbigt för Movi att vara sist.

Nu har jag ännu en gång fått uppleva Movis arbetsglädje och energi och att hon så snabbt slappnar av när det är vila som gäller. Jag känner mig mer och mer övertygad om att jag hittat rätt när det gäller min Aussie.