Krutmormor på cykel

I dag på jobbet lyssnade jag på Bodil Jönssons vinterprat. Hennes vinterprat handlade om att åldras och hon hade många positiva tankar kring dagens åldrande. Bodil pratade om att barn till skillnad från gamla har lätt för att lära detaljer. Äldre personer som kan ha svårt för att minnas detaljer som namn på personer, filmer och orter har istället lättare att skapa sammanhang på grund av sina många erfarenheter. Åldrandet kommer på så sätt med både  för- och nackdelar, precis som alla åldrar. Svårigheten att minnas detaljer ser inte Bodil som något sjukt utan bara en del av åldrandet precis om åldrandet innebär större förmåga för sammanhang.

Bodils positiva bild kring åldrande har många likheter med min bild av min egen mormor Ruth. Hennes intellekt var inget som svek henne när hon var gammal och inte heller fysiken. Mormor cyklade runt hela stan och fortsatte att lära så länge jag kan minnas. Kanske var det hennes förmåga till sammanhang som gjorde att hon intresserade sig för att studera språk som spanska även som pensionär.

En annan krutmormor är en som bor hemma hos mig nu. Det är hunden Movi som är tio år. Movi har visat vad hon går för hemma i soffan genom att snarka, mysa och gosa in sig i mitt knä. Våra promenader hittills har varit vanliga promenader med små inslag av träning och kortare sträckor då vi sprungit tillsammans. Idag efter jobbet bestämde jag mig för att prova cykla med henne. Då det var långe sedan hon utövade denna form av motion började jag lugnt på inrådan av Nina.

Efter att Movi rastats lite hoppade jag upp på cykeln och styrde mot Vrinneviskogen. Movi fattade direkt grejen och satte fart på sina ben i en ganska bra takt. Jag hade förberett mig på att i princip bara rulla fram på cykeln till att börja med men denna krutmormor visste precis vad det innebar att cykla så det var bara för mig att trampa på i lagom takt. Lika följsam som erfarna Movi är under promenaderna är hon på cykel, det är bara att sakta in och stanna så gör Movi också det. Det är nästan som att jag talar till mig själv när jag använder kommandon som stanna framför en väg.

I Vrinneviskogen hoppade vi av cykeln och promenerade. Jag brukar följa mindre stigar, cykel- och ridspåren då det är roligare att gå på. Vi tog några sådana stigar idag med. Mivi gick med nosen i backen nästan hela tiden och på de mindre och slingriga stigarna blev det tydligt hur hon navigerade sig fram med nosen. För att nosen skulle få arbeta lite mer och den hungriga magen skulle bli gladare lade jag ut ett spår av godis när vi kom ut på en bredare stig. Movi tyckte att det var så roligt och trots att hon gjorde ett par avkrokar från spåret lyckades hon hitta alla bitar.

Efter att ha promenerat en bit till kom vi till ett fält som vi tog in på. Där finns några hinder som används till hästar. Jag provade att hoppa med Movi över ett mindre av dem och det var så kul så att vi körde några extra vändor utan koppel. Jag ställde Movi på ena sidan av hindret, gick iväg en bit och kallade in henne. Då kom hon springandes emot nog och flög över hindret. Det var så roligt att se henne med full fart och koncentration. Under tiden vi höll på kom det ett helt gäng med joggare på spåret en bit bort. Som tur var gav Movi ingen notis till dem när vi tränade tillsammans. Hade det inte varit för att mörkret föll och för att vi skulle orka ta oss hem till middagen hade jag stannat på fältet ett tag till men nu har jag istället något att se fram emot till nästa gång.

Vad jag har fått erfara idag genom Bodils sommarprat, minnet av mormor och min utflykt med Movi är att åldrandet har många sidor där flertalet är att uppskatta.

                                         ..........................................................

Mormor Movi har haft fyra valpkullar. Hundarna Zombie, Zelda, Kivi och Meja är några av Movis valpar. Meja har fått valparna Vilja, Penni, Izzie och Vera som Movi är mormor till. Förhoppningsvis kommer det fler barnbarn med Kivi till sommaren.