På måndag flyttar Sebastian hemifrån. Tre veckor bor han borta. Inte längre än så. Jag har längtat och tänkt på allt kul han ska hitta på. Jag har tänkt på att jag ska få hälsa på. En dag kvar sen kommer veckan mörk och grå utan Sebastian. Tomt och kallt här hemma.
Jag har bott själv i en etta i fyra år. Jag trivdes att vara själv. Jag var expert på att fördriva tiden på det sätt jag själv ville. Att äta själv, sova själv och promenera själv. Jag var expert på att ta för mig av det sociala liv som ensamlivet krävde. När vännerna skulle komma och gå kunde jag själv bestämma. Jag funderade ofta på hur det skulle vara att dela liv och hem med någon. Jag trodde att jag skulle tröttna inom kort. Partnerlivet skrämde mig något.
Nu funderar jag på den kommande veckan. Mörkret faller tidigt såhär års. Nog är jag en vanemänniska som alla andra. Att sova tillsammans är nu lika självklart som det då var att sova själv.
3 kommentarer:
Å, vad du är söt Sebastian i Jennies gamla pyjamasbyxor! Du kommer att få det kul hemifrån. Det blir stor glädje att komma hem sen till Jenne!! Kramar, Lotta
Jag kände mig så glad när jag var hemma med dig, i våra häststallet. Jag längtar redan komma hem efter den senaste besöken. Sötnos, vi ses om två veckor, ha det roligt i Barcelona.
:D
Jag längtar också till att du kommer hem igen! Det skulle varit kul att ses innan jag åker. Tiden går fort och vi ses snart igen. Krama alla djuren från mig :)
Skicka en kommentar