Då var sommaren här. Solen, värmen och dopp i älven. Igår morse bakade jag hölökakor till frukost. Ett bröd gjort på fil, sirap, bikarbonat och mjöl som kavlas ut och steks i stekpanna. Jag har velat baka det brödet länge men inte haft lust. Nu är det sommar. Nu finns tid. Tid och lust.
Slapp i solen hör sommaren till. En tidning om stugliv är lagom läsning. Titta på bilderna och somna till i värmen. Läsa i solen i gräset. Äta en lätt lunch. Läsa i solen på bryggan. Vattnet kluckar. Glittrar. Solen söver. Sommarläsning är kort läsning.
Kvällen är lång och ljus. Myggen har inte kommit på riktigt. Då går det att njuta av kvällen. Solen som går ner lämnar oranga och rosa märken på den ljusblå himmelen.
Fåglarna vaknar tidigt. Välkomnar den nya grönskande dagen med sitt kvitter. Den vita unden Murphy vaknar efter fåglarna. Jag vaknar av att Murphy vill ut. Det är skönt med morgonpromenad tänker jag och går upp med hunden. Vi kommer ut och Murphy öppnar upp alla sina sinnen för att ta in fåglarnas kvitter och sommarens dofter. Jag vill gå i skogen och tar på Murphy koppel. Du kan alltid försöka säger Murphys matte. Vi går femton meter så sätter han sig. Locka och kom. Vi går en meter till. Så tar det stopp. Hunden ligger platt på marken. Fladderöronen är uppvikta mot gruset. Hunden lämnas på sin kulle. Jag går själv i sommartakt. I skogen längs vattnet till en strand. Jag går barfota i sanden. Kall sand, kall sand, varm sand. Små vasstrån sticker till på fötterna. Varm sand, varm sand, kall sand. Det är min meditation. När jag kommer hem tittar den vita hunden på mig. Han sitter på kullen där jag lämnade honom. Mediterar och har det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar