Hemma i Sydamerika

Äter frukost i mitt nya hem i Hageby. Mormors tallrikar, farmors bestick. Många frukostar har jag ätit på detta porslin innan. Både på besök och i mitt eget hem. Mitt kök är fint. Ett riktigt kök där jag har mitt bord. Jag ser ut mot en gård, ett träd, ett hus och en väg. Det känns mysigt. Mitt rum är fullt av kartonger. Jag är trött i kroppen. Efter resan och tidsomställningen. Efter att ha flyttat. Jag vill inte titta på kartongerna. Bara packa upp.

För en dryg vecka sedan låg jag på en strand och tittade upp på palmer. Jag flöt runt på botten av ett hav och beskådade färgglada fiskar. Sedan hamnade jag på ett grönt berg tillsammans med färgglada tyger. Nu är här i Hageby. Det går så snabbt att fysiskt förflytta sig. I Ecuador hälsade jag på alla på spanska. Det är så trevligt att säga God morgon, god eftermiddag och god kväll. I Sverige säger vi Hej. Är det verkligen så vi tar kontakt med varandra?

Mina grannar pratar spanska. Jag tänker att de är från Chile. Var och varannan människa i Hageby centrum pratar spanska. På sommaren växer det palmer vid centrum. Jag var besviken då jag kom hit och såg att de tagit bort palmerna. En underlig del av mig trodde att allt var möjligt. Att det kunde växa palmer på vintern i Sverige. I sommar ska jag drick en apelisnjouce under en palm och lyssna på mina grannar då de pratar spanska. Jag är säker på att jag kommer att trivas här. I sommar är också Sebastian här. Jag ska visa honom allt det grönskande.