Jul i byn

God jul fram mig till er alla! Jag skulle skicka vykort till nagra av er men bestamde mig for att jag ska skicka dem da jag kommer hem. Dels for att det skulle kosta flera hundra kronor totalt, enligt hur de tagit betalt da Linnea skickat och dels for att jag inte hann i tid till posten innan de stangde. Jag ar inte sa ofta i centrum av stader utan har hallit mig pa utkanten dar jag och Linnea kan traffa vara familjer.

Nu har julen firats i dagarna tre. Linnea paminner mig om att det ar julafton och hur gloggen kokas hemma i Sverige. Jag glommer hel tiden bort det och saknar inte den svenska julen speciellt mycket. Lite sugen har jag dock varit pa knack och kola da jag suttit har i Ecuador och atit billighetsgodis och traiga vanlijkex som delas ut som julklappspasar till sra och sma. Dagen innan julafton var jag och Linnea hemma hos mamma Carmen och alla syskonen for att ha en familjemiddag innan nagra av oss skulle aka vidre till Saraguro. Det var en trevlig tillstallning med grillat griskott och mycket ecuatroiansk ringdans. Familjen hade ocksa forberett en rolig lek och en bit efter midnatt var det filmvisnin, som jag sov framfor. Sa det var en riktig helkvall. Och jag kanner mig VERKLIGEN som en del av familjen och kanner att jag kommer att aka tillbaka. Aven Linnea uppskattar min familj och de har bjudit in hene i gemenskapen.

Det var fint att komme tillbaka till Saraguro och byn Oñakapak. Linnea och jag akte dit med bror Marco och hans fru Yolanda. De ar underbart fina de tva. Marco och Yolanda tog oss med till ett vattenfall i byn, dit jag tidigare varit. Byborna hade nu byggt en stig i bergen sa att vi kunde folja vattenfallet hogre upp i bergen. Stigen var smal och hade rasat pa ett stalle, nedanfor var det branta stup. Lite lsakigt var det att ga dar men mycket heftigt och ett fantstiskt aventyr. Vid det tredeje vattenfallet hogt upp i berget badad vi. Hundn Pancho om fatt folja med till Saraguro var ocks med pa promenaden. Han skramdes av de forsande vattnet och var inte glad da vi badade. Nar jag skulle bara honom fram till en overgang over vattnet var han sa radd som att han kramade sig fast i min arm med framtassarna. Hunden ville inte slappa min arm da Marco som skulle bara honom over stromme skulle ta honom. Gronskan som var i berget var tropisk och underbar.

I byn traffade jag aven min handledare Pepe Condolo och hans fru Rosa med deras fyra manader gamla son Alexis samt Carmens basta kompis Rosa. Efter att ha letat ett tag hittade jag aven pappa Miguel pa en fest drickande spriten chicha. Miguel var valdigt glad och forvanad att se mig. Jag var glad att se honom ocksa da ovriga familjen inte lamnat mycket informatin om honom. Full var han dock och det var han aven da jag traffade honom dagen efter. Alla jag traffat i byn har tre inlednde frgor: Nar kom du hit? Nar ska du aka? Nar kommer du tillbaka? Till alla har jag sagt att jag ar har NU men det verkar vara svart att inse.

Linnea och jag ar nu i Loja i sodra Ecuador dar vi vantar pa en nattbuss som ska ta oss till kuststaden Guayaquil. De senaste dagarna i bergen har varit varma och soliga och varmere kommer det att bli. Fran Guayaquil ska vi ta oss till ett naturreservat med mangrovetrask och hoppas att fa aka lite kanot i floderna. Famljen har vi lamnat nu och eventuellt kommer vi att besoka dem ett par dagar igen om resan tillater.

Gog jul halsar Jennie fran ett tropiskt Ecuador!