Semester

Semester. Jag fryser. Jag tar en pepparkaka till fukost. Eller kanske två. Pepparkakor är som knäckebröd. Det går att ha smör och ost på. Jag har sovit i elva timmar. Vinden har båst över taken hela natten. Min lägenhet är tom nu. Allt är i lådor igen. Att packa kräver en teknik av god precision och ett gott omdömme. Egentligen hade jag velat slänga minst hälften av allt jag äger. Jag hatar att se alla saker samlade. Det tynger mig. Men snart åker jag iväg med bara en väska på ryggen. Den packningen är jag nöjd med. Bara det mest nödvändiga. Också jag.

Jag fryser fortfarande. Kan jag vara trött? Jag är förväntansfull. Och rädd.

När jag kommer hem ska jag packa upp. Då börjar en ny resa i en annan del av staden. Brevet ligger fortfarande på bordet. Jag sneglar på det över mina pepparkakor. Migrationsverket, tillståndsenheten. Sebastian får komma hit. En myndighet har bedömt att vårt förhållande framstår som seriöst. Det känns tryggt. Jag har ett seriöst förhållande. Eller jag menar, det framstår som seriöst . Allt enligt normen. För det är väl ytan som räknas. Jag litar på Migrationsverket. Men vänta här. Jag lyssnade nyligen på radioprogrammet Importerad fru. Är det det som är ett seriöst fårhållande? Att utnyttja någon annans beroendeställning? Nej, Sebastian, det är ju inte så vi vill ha det. Vi får väl hitta vår egen väg. Precis som alla andra.

Nu ska jag ut i det gråa vädret för att växla pengar. Vi ses i Ecuador eller någonstans på vägen.