Upp upp upp upp Ner

Det var en kväll som ett par fötter var ute och gick på Valparaísos gator. Da hade sällskap av tre andra par fötter. Alla skrattade och skämtade. På sin väg hem från en middag med mycket mat och en liten skvätt vin vandrade de ner för en av stadens många och långa trappor. Mörkret dämpades av gatulyktor både på nära och långt håll. Fötterna tog sig lekande fram med hopp och skutt, de bar sina vänner och lät bäras. Vägen ner för trappen var bekant och fötterna fick extra fart den sista biten ner mot platån där trappen till hemmets dörr leder upp.

Högerfoten hör hur vänsterfoten skriker till. Den ser sig om i det dunkla ljuset och upptäcker att vänsterfoten stigit ner i ett litet hål vid sidan av trappen. Skriket omvandlas till skratt. Det spelar ingen roll vilken form smärtan demonstreras, men ut måste den. Lungornas kraft att pumpa ut ljud förflyttar fokus från vänsterfotens bultande kropp.

De friska fötterna hjälper alla till att få upp den sjuka foten för den sista biten trapp. In genom proten och i säng. Det pysslas om och lindas. Högerfoten drar en djup suck då den inser att den inplanerade denskvällen inte kommer att bli av.

Nästa dag vaknar de två fötterna till en kvittrande höstdag. Högerfoten känner sig pigg och glad och har mycket stor lust att följa med de övriga fotvännerna på äventyr. Vänsterfoten ligger nedbäddad på en kudde och beter sig som en död fisk. Då det är svårt att få liv i den bestämmer sig de sju friska fötterna för att hjälpas åt att frakta fisken. Dagens utflyktsmål är inte långt men bor man i en trapp är det också en trapp man måste ner och upp för då man ska ut. En promenad som vanligtvis tar tio minuter tog denna gång lite drygt tjugo. Sju trötta fötter sätter sig till ro framför en tv som visar fotboll. Vänsterfoten som leker fisk protesterar inte mot denna hjärndödande sport. Högerfoten gläds åt det fotbollstittande sällskapet då den för länge sedan tröttnat på att dela sin tillvaro med ett dött havsdjur.

Nio timmar senare, efter matlagning, film och mycket annat börjar det stora äventyret att ta sig tillbaka hem. Ner för en trapp, upp för en backe, en bra bit slätmak och så den sista gigantiska trappen, ner och upp. Högerfotens hjärta dunkar som efter ett gympapass när nyckeln sticks in i dörren. Vänsterfoten leker fortfarande död fisk.

När de två fötterna vaknar upp till ytterligare en kvittrande dag har de gett upp tankarna på utflykter. Högerfoten lägger sig rastlöst till ro vid sidan av sin fisklekande vän, bitter över att Valparaíso är uppbyggt av trappor och uppförsbackar.

http://www.youtube.com/watch?v=v1owunijGRo