Så sitter jag där och tror att jag helt har tappat förmågan att skriva. Jag biter ihop och tänker på den banala introduktionslåten till tv-programmet "Lilla sportspegeln".
"Känns början svår så blir resten lätt. Och du blir nummer ett."
Jag skissar en tafatt struktur på ett papper. Sorterar ord och meningar i en gigantisk berättelse som inte hittar öppningen ut till verkligenten.
Så pressas ett, två och tre ord fram. En mening och ett stycke. Berättelsen har börjat berätta sig själv. Som den till slut alltid gör. Men ibland är den svårframlockad. Det är då som författaren börjar fundera på att söka sig till korvförsäljandets underbara värld.
Det är som om författarskapet ibland vore en eld jag skyggt skyr. När jag sedan trotsat min vilja och närmat mig dess väsen slukas jag helt av flammorna.
Som så många andra förälskelser är den till ord och berättande en lidelsefull historia.
3 kommentarer:
Kan inte du läsa in några fler av dina texter till en liten audioberättelse? Den var så vacker den om mormor. Jag tror många fler har potential att bli vackert porlande ljud.
Tack för din önskan kära syster. Jag ska absolut se vad jag kan göra lite längre fram i vår. Just nu skriver jag för fulla muggar på min bok. Men när den är klar finns det säkert inspiration för att skriva en text som passar att lägga ljud till.
Åh, fina jenny. Vilket fint sätt att beskriva skrivkramp på. Jag hade själv inte skrivit en endasdte dikt sen augusti och i fredags hoppade det fram en. Så fint när det blir så.
DU ÄR UNDERBAR <3
Skicka en kommentar