baksmälla i gryningen

I Sverige dansar en man med en dataskärm på huvudet. I Brasilien ockuperar jordlösa människor jord för att ha något att odla på då de stora internationella företagen gör anspråk på allt mer mark. Jag förstår ingenting men samtidigt allt. Det är inte bara de materiella resurserna som är sneddelade utan även den mäsnkliga energin. Konsumtion i överflöd. Känslan av meningslöshet omvandlas inom konstbegreppet till ett nyskapande performance. Samhällskritik eller konsumtionens självuppfyllande? Insikten av att levnadsvillkoren inom olika rum står på milslånga avstånd ifrån varandra bekräftades med en uns av illamående. Frenetisk dans med blinkande dataskärm på huvudet eller nerhuggande av miljöförstörande monokultur med machete i handen? Jag vet iallafall vad som inspirerar mig mest samt i vilken del av världen som jag lägger mitt hopp om mänskligheten.

Efter hemkomst från Ecuador började arbetet på riktigt. En tidningsredaktion skapades, texter skrevs, bilder valdes, tidningen, utställningar och våra kunskaper sammanställdes utifrån bästa förmågor och högt engagemang. Kontakt togs med skolor som skulle besökas. Arbetstempot var högt. Mitt huvudansvar var att samordna de biokvällar i Norrköping och Västerås som jag kommit på att anordna. Kontakter med sponsorer och biografansvariga skedde fram och tillbaka tills alla blev nöjda. Affischer designades. Vänner och familj fick hjälpte till att sprida budskapet om film.

Vi lämnade Sörängen och for ut i landet. Bodde på golvmadrasser och i sängar hos släkt och vänner. Delade och sov ensamma. Som mest sov vi tre personer i en 90cm säng. Halvtrångt. Under två veckor sov jag i tio olika hem. Packa upp, packa ner. Släpa väskor och utställning. Nya platser. Nya intryck. Trevliga föräldrar, vänner, mormödrar. Ett antal lektioner för gymnasieklasser. Vissa var engagerade, lyssnade, frågade, disskuterade. Jag fick energi. Andra ointresserade. Jag ville bara sitta och fika. Slappna av.

Min studentstad tog emot mig med öppna armar och lös i solskenet bara för mig. Affären på hörnet hade bytt namn från Solaka livs till Mattias livs. Mitt gamla kvarter hade gått vidare.
På min gamla gymnasieskola väcktes minnen från en härlig tid. Före detta teaterlärare omfamnades. Minnen togs upp. Var det inte igår jag stod på den stora scenen och ovis om framtiden uttalade mina repliker i slutproduktionen?

Till biovisningarna kom intresserade människor. Frågor ställdes och positiv energi spreds. Filmen om de jordlösas rörelse i Brasilien skapade engagemang. Till Västerås kom tidning och radio. Biskops- Arnö Sofia blev en stjärna med sin film från Argentina. Kontakter skapades mellan engagerade.

Sista stoppet i Norrköping. Sista festen innan resterande del av gänget drar vidare. Elektrokvällarna har konkurerat ut popen. På uteserveringen uppträdde en orangeklädd man från USA. Han dansade långsamt och ryckigt till ett elektroniskt burr. Runt höften satt ett bälte med sladdar och dosor med knappar på. På handleden satt en fjärkontroll från vilke musiken styrdes. Där huvudet skulle sitta blinkade en stor dataskärm i röda, gröna och blå rutmönster.
Världen är skev.