Efter gårdagens biltur var det skönt att trycka fart i cykelmusklerna igen. Jag och Sebastian passade på att använda oss av det faktum att mamma hade bilen till Visby och skulle köra tillbaka till Fårö idag. Vi bestämde oss för att cykla ner längs Fårö, ta färjan över till Fårösund och fortsätta längs kusten så långt vi orkade. Målet var Hallshuk, en fantastiskt högt belägen plats vid havet där vi varit under vår cykelsemester för tre år sedan. Vi var osäkra på hur långt det skulle bli och hur lång tid det skulle ta men hade kontakt med mamma längs vägen.
Förmiddagen var stilla med en lätt fukt hängande i luften. De 13 kilometrarna till färjan drog Sebastian kärran Svansen med hundarna. Vid Fårösund bytte vi och jag tog kärran lika långt. Jag var förvånad över hur lätt det kändes att trampa både i upp och nedförsbackar med trettio kilo hund där bak. Jag tror att det var den vackra omgivningen och det friska vädret som gav mig kraft.
Efter att vi fikat på en trevlig fikaplats vid kusten tog Sebastian hundarna igen. Vi såg målet på udden i fjärran och tänkte att det skulle ta lång tid att ta sig dit. Sebastian fick lite extra fart i benen och vi cyklade på i ett bra tempo. Regnet blev lite mer ihållande. När kläderna blivit blöta rakt igenom började det bli lite ruggigt. Då var det bara att fortsätta trampa och hålla igång kroppen.
Efter drygt fem mils cykling kom vi fram till den vackra steniga stranden som låg under vårt mål. Ett stilla hav tog emot regndropparna som föll ner för det. Hundarna fick komma ut och gå med oss där vi ledde cyklarna på en grusväg längs stranden. Vi såg upp på vårt mål, den höga klippan och tyckte att det var en tuff bestigning dit. Vi gick upp för en backe och vips stod vi högst upp och såg ut över stranden. I regndiset såg det ut som att vi blickade ut över Amazonas. Denna vy var helt annan än den vi sett då vi sist var här med solen som sken från en klarblå himmel. Det var vackert på olika sätt.
Blöta och glada kramade vi om mamma som väntade på oss med bilen där uppe. I sådana lägen är det en ten lyx att bli upphämtade och körda till en varm lägenhet istället för att behöva slå upp ett tält i regnet.
Foto av Jennie Åström, Sebastian Estay.
