En plats på pallen

Idag gjorde jag och Movi vår första tävling någonsin. Movi har tävlat många gånger förut men jag har aldrig förr tävlat med hund. Vi tävlade idag rallylydnad i nybörjarklass på Norrköping brukshundskulbbs klubbmästerskap tillsammans med åtta andra deltagare i vår klass.

Det var med förväntan i kroppen som jag och Movi svängde in på klubben på förmiddagen. Att Nina som Movi levde med innan stod på parkeringen med öppna armar när vi kom var en glad överraskning. Det är alltid lika glädjande att se på när de två möts. Närde två pussats klart var det dags att gå in och anmälasig till tävlingen. Jag fick en karta av banan vi skulle gå så att jag kunde plugga in den lite. Sebastian och Ludcy som skulle stötta oss med sin närvaro kom så småningom på plats med brassestolarna så att de hade första parkett.

Så blev det dags för banvandring och domaren visade banan vi skulle gå. Det fanns gott om tid att ställa frågor och gå banan på egen hand så jag kände mig trygg inför starten. Jag och Movi hade startnummer fyra i vår klass och det blev snart vår tur. Vi traskade in på banan med full koncentration och jag lade ner en extra tanke på att vara lugn och tydlig i varje moment. Det kändes bra fram till slutet där jag placerade Movi snätt i ett moment. Vi kom av oss lite där med gick i mål med mycket gott mod.

För att vara första gången tyckte jag att det kändes väldigt bra. Jag visste att det inte var perfekt men hade ingen aning om hur många poäng vi missat. Efter flera timmars väntan blev det prisutdelning och då blev jag pirrig och förväntansfull igen. Först ropade de upp den som tagit hem första pris. Den hade 100 poäng av 100. Sen ropade de upp en som kom på delad andraplats. Den hade 97 poäng av 100. Så ropade upp den som kom på den andra delade andraplatsen med samma poäng och då hörde jag mitt namn.

Jag blev riktigt överraskad och otroligt glad. Vi fick fina kommentarer om att vi hade bra kontakt och att matte var glad. Tre poäng avdrag var bättre än jag väntat mig denna första tävling vi gör tillsammans. Det finns risk för att jag och Movi kommer vara lite malliga på nästa träning som är den näst sista på nybörjarkursen. Dock har vi jobb att göra framöver för att slipa på det vi kan och förbättra det som blev fel.

Sebastian 30 år

Lördagen den 8e november och Sebastian fyller snart 30 år. Vi hade bestämt att gå ut och äta på kvällen för att fira. Ovetandes om alla planer studerade Sebastian som vanligt på dagen. På kvällen fick han order om att ta på sig något fint och så gick vi till en restaurang som jag valt. När vi steg in på restaurangen såg det till en första anblick fullt ut. Vi blev sen visade till ett bord där det redan satt tre personer och gömde sig bakom menyn.

Vilken överraskning det blev för Sebastian iallafall. Sofia, Dorit och Ludcy var på plats vid ett bord jag bokat till oss alla. Kvällen fylldes av mycket prat och skratt. När maten var uppäten gick vi vidare till Dorit och Ludcy som bor granne med oss. Där öppnade vi nästan lika många flaskor vin som presenter och våra husdjur fick vara med på firandet. Ur högtalarna spelades latinomusik som barchata och reggeaton. Det ryckte i mina ben och det blev en och annan dans även fast Movi försökte förhindra det genom att hoppa och skälla.

Det blev ett riktigt bra 30 årsfirande och nu är det hög tid att sova för oss alla för imorgon ska jag och Movi tävla i rallylydnad för första gången.

Är genombrottet nära?

Vi har spenderat timmar tillsammans med svamparna i skogen jag och Movi. Vi kan inte låta denna svampsesong passera förbi utan att jag får se kunskapens lampa kring svampletandet tändas. Att det är läraren och inte eleven som behöver utvecklas råder det ingen tvekan om. Movi gör precis det jag visar henne och helt rimligt är det ju att hon inte kan förstå vad jag tänker. 

Jag pratade med Sebastian om hur jag ska utveckla undervisningen. Jag behöver komma förbi tröskeln som innebär att jag visar Movi svampen. Sebastian refererade till hur han lär sig i sina studier. Han gör både laborationer och läser teori för att förstå en uppgift. Movi har i skogen bara fått laborera. Nu är det dags att öva på teorin i klassrummet.

Jag plockar fram godis, klickern och några svampar som ligger på torkning. Jag lägger ut svamparna på golvet,  Movi går direkt fram och luktar på dem, jag klickar och ger godis. Jag väntar in att hon lägger sig och jag klickar igen och ger godis.

På hundkursen har jag lärt mig att jag ska sluta när det blir rätt. Det har jag problem med för det är då det är som roligast och då vill jag göra om och göra bättre. Jag fortsatte några gånger efter att det blivit rätt men det blev bara sämre. Attans att det ligger något i det jag lärt mig på kursen. 

Movi och jag tog en paus och tittade på ett avsnitt av Brottet. Sen kunde vi träna ett par gånger till och då blev det bättre igen. På filmen trampar hon på svampen snarare än luktar men det gör hon när hon luktat ett par gånger innan, då är det hög tid att sluta övningen. Kan det vara så att genombrottet är nära? Vågar vi hoppas på att vi ska få till svampsök på riktigt i skogen? Jag tappar inte hoppet. Jag ska nu träna fem minuter varje dag med våra svampar som ligger på tork och sen även fortsätta ut i skogen för de verkliga laborationerna. Spänningen är stor.

A video posted by Jennie-Sebastian (@jennieseba) on Nov 11, 2014 at 1:11pm PST

God morgon vinter

Vilken tur att jag blev tvungen att parkera om bilen imorse så att jag kunde lura till mig sällskap ut av de två bästa. Snabbt gick det också så att det blev några minuter över till att besöka parken på årets första vinterpromenad. Nu sitter jag på tåget till Stockholm och förnimmer doften av hyacint i kupén. Du är så välkommen vinter, synd att du inte kommer kunna stanna. 

Elvaåriga systrar

Movi bugade idag för sina systrar som fyller 11 år med henne idag. Systrarna är Tilde och Siri och visas nedan med bilder från deras mattars Facebook konton. Siri firade tydligen sin 11 årsdag med att springa en mil. Movi fick nöja sig med att tugga på ett ben samt leka sök och rapport mellan mig och Sebastian i parken. Det är pigga tanter de där elvaåringarna.

Pyssel med chili

Jag och Sebastian fick med oss ett gäng chilifrukter från stugan som pappa och Ritva odlat. Tur att vi kom för annars hade de ruttnat i växthuset. Dessa fina frukter fanns visst i överflöd.

Sebastian tog på sig att pyssla med chilin så nu har vi ny dekoration i köket, bara att sträcka ut handen och plocka en frukt när en ska laga mat.

I Östa för mer skog

När jag blundar ser jag kantareller, det gör Sebastian också. Jag undrar vad Movi känner i sin nos då hon drar in ett andetag, så många kantareller som hon har doftat på. Östaskogen levde upp till våra förväntningar och bjöd på svamp i mängder. Movis inlärning går åt rätt håll men det stora genombrottet då jag får henne att förstå att hon själv ska söka upp en svamp låter sig vänta på.

Efter lördagens tur i den regnblöta skogen var det riktigt skönt att komma in i stugvärmen. Vedkaminen och ugnen där jag gräddade bröd hjälptes åt att torka upp kläder och värma kalla kroppar. Rensningen av all svamp blev ett rent nöje med pappa och Ritvas hjälp. De plockar och rensar hellre än äter.

Till kvällen kom kusin Lisa och Magne. Då blev det middag och mys och nästa dag gick vi tillsammans ut i skogen. Magne lät berätta för mig till frukosten att de dagar han ska göra något tråkigt som att plocka svamp sover han vanligtvis till klockan 12. Idag var han dock uppe vid åtta och till en början var det rätt kul till skogs. Tur dock att svampen var så nära så att det inte var långt hem när världens största lekplats gjort sitt för denna helg.

När mörkret fallit rullade Humlan mot Norrköping igen. På vägen plockade vi upp lilla hunden Murphy som huserat hos mammas kompis Lena i Västerås och körde honom hem till Sofie i Eskilstuna. Hos Sofie bjöds det på scones och en trevlig pratstund och sen for vi sista biten hem.