Pyssla pyssla i Linköping

Idag fyller Love år och det firade vi med att packa in mig, Love, Seba och Movi i bilen Humlan och hälsa på Karin Björkis i Linköping. Då vi planerat att pyssla och baka packade jag också in en påse med pysselgrejer.

Karins hem var välkomnande som vanligt och det var otroligt mysigt att sätta sig på kökssoffan med en kopp the och detta sällskap vetandes att vi inte skulle rusa iväg någonstans. Det mesta pysslandet ägnades åt matlagning och bakning. Jag gjorde kärleksmums som dagen till ära fick heta Lovemums. Karin och Love gjorde sparrissoppa på en liter grädde och Seba gjorde vitlöksbröd. Medan kakan var i ugnen hann jag med att pyssla lite, det var tur det för annars hade jag trots det trevliga sällskapet blivit lite besviken. Pysslet jag gjorde var att ge min och Sebastians resedagbok en framsida samt att måla dit emmet som flugit iväg från ordet drömmer. Min förväntan om att Karin, Love och Sebastian skulle sätta sig och rita och skriva vackra budskap i min andra pysselbok blev inte verklighet denna gång men jag lägger mitt hopp på framtiden. 

Efter den smakrika maten passade jag på att ta en lur på sofflocket medan resten av sällskapet gick ut och luftade sig. Sen blev det fika med bakverket Lovemums.

Tidigare under dagen hade vi diskuterat den stora frågan; att ge eller inte ge till dem som sitter utanför affären och tigger. Sen slumpade det sig så att Karins syster Emma skulle köra på en välgörenhetsgala för romer i Rumänien. Som en avslutning på Loves födelsedag gick vi dit. Förutom den frikyrkliga stämningen och den sliskiga melodifestivalsångaren var det en bra och lärorik kväll. Frågan som florerat senast idag kring varför folk väljer att lämna sina hem och sin familj för att tigga på en trottoar i Linköping blev något klarare och jag fick en bättre bild av romernas situation i Rumänien i de områden som de rumänska romerna som nu finns i Linköping  kommer ifrån.

Efter denna fullspäckade Linköpingsdag körde jag hem med min last i mörkret och regnet. Nu ser jag fram emot en riktigt god natts sömn och jag ser också fram emot den dag Love och Sebastian tar körkort.

Kantarellmåndag

Det är måndag och veckans friskvårdstimme rök ditekt. Ut till skogs traskade jag och Movi med svampkorgen i högsta hugg. Över grenar och ris gick vi och kantareller fanns det gott om även idag. Ljudet från susande träd blandades med ljudet från Movis nos som luktade i mossan. Bättre friskvård än såhär blir det sällan, motion och frisk luft blandades med full koncentration på uppgiften att visa Movi vad det egentligen var vi höll på med. Mycket som jag gör sker ofta i snabbt och effektivt tempo. Att lära en humd leta svamp är dock inget som går att påskynda. Lugnt och metodiskt tog vi oss an vår uppgift och att volymen i korgen ökade var bara en bonus.

Skogen blev långsamt dunklare och vi styrde båda hemåt. På vägen hem passade jag på att palla några äpplen som låg intill ett staket. Även där fick jag användning av Movi då hennes luktande vid staketet blev en ursäkt för att stanna till och vänta in att förbipasserande gått förbi. Dagens friskvårdstimme blev till dryga två och min mage kurrade rejält eftet varm soppa då vi kom hem.

Kantarellhund

När regnet strilat klart plockade jag och Sebastian fram gummistövlar och svampkorgar och cyklade till skogs. Vi ställde cyklarna vid skogskanten och promenerade till ett ställe där vi plockat förr.

Till en början såg det rätt tomt ut, som det oftast gör när en med ovana ögon kliver in i skogen. Sen började svamparna ploppa upp ur mossan. Movi fick plocka med mig. Vi fortsatte att öva på kantarellsök. Hon hade kommit så långt att hon förstått att hon skulle lägga sig ner när jag hittat en svamp och visat henne den. Inte allt för sällan lade hon sig på svampen utan att ge själva sbampen särskilt mycket uppmärksamhet, hennes insats var alltså inte till så stor hjälp.

Dagens svampsök resulterade i små framgångar. För att få henne att verkligen lukta på svampen lade jag en blodpuddingbit under svampen. Hon luktade då noga på svampen, åt blodpuddingen och luktade lite till. Sen lade hon sig och jag klickade med klickern och hon fick sin belöning. Efter några sådana vändor luktade hon på svampen direkt när jag visade henne den och så lade hon sig, jag klickade och gav belöning. Jag kastade också ut lite blodpudding på måfå i mossan för att hon skulle få roa sig på egen hand lite.

När vi övat några gånger till satte Movi fart med nosen i marken som om hon scannade av skogen. Jag följde efter över mossa och ris och tänkte att nu är det något stort på gång. Movi fick styra oss runt en stund och detta resulterade i att jag hittade en bunt med stora välvuxna kantareller, hon hade dock gått vid sidan av dem. Movi och jag fortsatte att öva på samma sätt som innan några gånger och jag är glad över de framsteg vi gjort. När hon på riktigt luktat på svampen innan hon lägger sig hamnar hon sällan längre på svampen.

Jag är glad att svampsäsongen ännu är lång och att det är betydligt lättare att hitta svamp att träna med nu när trattkantarellerna kommit. Det ska bli väldigt spännande att se vad denna träning resulterar i, om Movi kommer kunna fungera som ett par extra svampögon i skogen. Det skulle också vara roligt att kunna ge även hennes nos en uppgift när jag och Sebastian går runt och njuter av svampletandet.

På vägen hem hade dimman börjat lägga sig över de öppna fälten i skogen. Gul lövskog blandades med dunkla barrträd och solen som långsamt gick ner bakom molnen kastade en strimma av rosarött sken på himlen. Det var magiskt att gå tillbaka genom skogen samt att cykla hem i takt med att mörkret föll över oss.

Dags för omröstning

Då var Gebbes konstkort på plats i ramarna. Det är fantastiskt att se vad ramar kan göra. Några original är det inte men dock riktigt fina tavlor.

Tre ramar har vi och fyra möjliga kort. Nu behöver jag och Sebastian mina läsares hjälp att välja konstillation. Är det alternativ ett med tre liggande kort under varandra som vi ska spika upp på väggen  eller är det alternativ två med två liggande och ett stående kort som ska få en plats i vårt vardagsrum?

Ni röstar genom att kommentera detta inlägg. Röstningen startar nu!

Foton av naturen

Förmiddagen ägnades åt konst av naturen och på eftermiddagen fick jag se natuens skalelser i dess verkliga skepnad. Den intensiva solen lyste upp skog och ängar och visade hösten från sin bästa sida. 

Jag hade fickan full av blodpudding så Movi och jag lekte oss fram. Vi varvade promenaden med små träningspass. När vi lämnade stigen för att fritt ströva fram i skogen hittade jag trattkantareller. Då fick vi tillfälle att öva på att hitta kantareller, en träning som det tidigare inte blivit så mycket av på grund av bristen på denna delikata svamp. 

Konst av naturen

Idag for jag och Sebastian till Linköping med bilen Humlan för att gå på vernissage. Solen sken över fälten och träden lös i hötens färger. Det var riktigt vackert att köra fram över åkrarna och att glida in i ett soligt Linköping. 

Gebbe Björkman var på plats i galleriet när vi kom. Gebbe uppskattar naturen lika mycket som jag och han har också fömågan att fånga den i sin vackra konst så att naturens magi kan ta plats i vardagsrummet. 

Förutom Gebbe fick jag och Sebastian också krama om och prata med Karins systrar och mamma. Vernissage är en riktig familjehögtid och det var trevligt att träffa alla igen samt att njuta av konsten i minglet av familjen, vännerna och övriga konstintresserade.

Förra gången jag och Sebastian besökte en utställning med Gebbes konst köpte vi med oss en akvarell av en skata. Denna gång köpte vi tre konstkort som vi ska rama in. Jag ser fram emot fler original vid ett tillfälle då vi har mer pengar på sparkontot. Jag skämtade med Karins syster att vi snart har Gebbes konst i hela lägenheten. Dock har vi en bit kvar innan vi har det som familjen där vissa till och med börjat inreda toaletten med Gebbes tavlor.

Så bev en resedagbok till

Om en månad fyller Sebastian 30 år. Igår fick han reda på vad han skulle få i present, typ en halvtimme efter att jag själv kommit på det. Sebastian får en fyradagars resa till Budapest med femstjärnigt spahotell. Resan är lika mycket present till mig som Sebastian om den blir av som planerat. Som jag längtat efter att resa tillsammans.

Detta är inte första gången Sebastian får en resa av mig om och det är inte första gången vi planerar att åka ut i Europa tillsammans. Dock blev det aldrig av sist, Cecilienresan ställdes in, då ett besked om studier kom emellan.

En resa är så mycket mer än ett paket som öppnas och sedan läggs till handlingarna. Det är en karamell att suga på i månader innan en ska iväg och det är minnen att glädjas och skratta åt för livet. För att maximera vinsten av varje resa vi gör tillsammans har jag gjort en resedagbok som jag gett till mig och Sebastian. Där kan vi samla minnen i form av foton, vykort, teckningar och texter. Vi kan också skriva om planerade resor, som den till Budapest, och resor vi drömmer om. Jag fick verkligen utrymme för pyssel när jag ritade, klippte och klistrade ihop den ikväll. Sebastian fick fylla på med egna bilder och minnen när han fått ta del av gåvan. Jag hoppas att vi orkar hålla Resedagboken levande och inte glömmer bort den i bokhyllan. Ska vi gå i min mor och min mormors fotspår lär det ju bli några böcker.