I helgen har pappa och Ritva varit på besök. De campade i Söderköping med sin husvagn och vi har gjort utflykter tillsammans.
Igår åkte vi till Bergs slussar. Jag och Sebastian var där för ett år sedan då vi cyklade längs Göta kanal. Den gången stannade vi mest till för att äta pizza. Vi hade då helt missat de sju slussarna.
Med pappa och Ritva finns det tid för att titta sig runt. Vi tittade på slussning, broöppning och åt glass. Ett brsök på en antikaffär med hantverk fick vi också till.
När vi skulle åka ifrån Berg fick vi tips om att åka längs Roxen till Norsholm. Det är samma väg som vi cyklat med Sofie och Liam. Vi tog den.
Vägen var kurvig och backig. Vi passerade åkrar, alléer och skogar. Jag mindes flera partier av vägen från förra året. Jag tänkte på hur trött och hungrig jag varit när jag cyklat den motsatta sträckan. Sent på kvällen och efter att ha trampat mig igenom en oändlig massa backar med cykelkärra på släp. Vid ett parti säger jag till Sebastian att här stannade vi och åt nötter. Jag var trött och vi diskuterade om vi inte skulle campa i skogen. Sofie och Liam ville vidare till Strandvik camping. Så vi fortsatte.
När jag återberättat detta för Sebastian och kört en bra bit till åkte vi förbi en ficka längs vägen. Nej det var ju här vi åt nötter. Det var här vi var när vi bestämde oss för att fortsatta. Så långt vi kört. Jag antar att det var bra att vi då inte visste hur långt det var kvar till campingen. Det var med skräckblandad förtjusning som jag återupplevde denna sträcka. En mycket vacker väg över ett böljade landskap. Sofie, jag och Sebastian är alla skadade. Så fort vi ser en cykelkärra skriker vi. Igår skrev jag till Sofie att jag är rädd att vi aldrig uppskattade denna väg från cykel. Sofie svarade bestämt att det gjorde vi verkligen inte. Vackra väg i Östergötland, du förtjänar så mycket mer.
Dagens secondhandfynd för halva priset från Dahlberg secondhand matchar med arvegods jag hade hemma.
Bild ett visar glas och keramikskål till sås från mormor tillsammans med dagens inköp. Bild två visar samtliga av dagens inköp.
När jag kom ut från jobbet idag blev jag positivt överraskad. Det var soligt och varmt i luften. Oftast går jag hem efter jobbet. Nu fick jag lust att gå på stan. Sebastian som var hemma skulle precis förbereda middagen. Kom ner på stan så äter vi här föreslog jag. Jag äter sällan ute men nu när det är så fin sommar får jag oftare lust. Laga mat kan man göra under mörka oktober säger jag då.
Jag och Sebastian gick på secondhand. Tittade länge på sakerna. Valde skålar och plåtburkar. Tittade och funderade vilka färger vi gillade bäst. När vi skulle betala hade affären stängt för länge sen. Vi hittade en korg också, en svampkorg som vi bar hem allt i.
Vi åt laxhamburgare på Burger och company. Hejade på ägaren som är bror med Sebastians cykelhandlare.
På vägen hem gick vi genom parken. Tittade på alla bliknande karuseller på augustifestens nöjesfält. Ruchkanan med palmer är mitt självklara val om jag skulle åka något. Vi tittade på och fachinerades av dem som åkte de lite tuffare karusellerna som The King och Batman som pendlar upp och ner och runt i luften. De som åkte The King blev rent ut sagt centrifugerade i luften. Jag blev inte ett dugg avundsjuk men dock väldigt nyfiken på hur jag skulle reagera om jag blev torktumlad. Troligen som alla andra åkare, genom att skrika mig igenom hela upplevelsen.
Sebastian och jag lämnade ungdomarna och de blinkande karusellerna och drog oss mot en lugnare del av parken. Där stannade vi till och begrundade en hel klunga glada barn som sprang runt och jagade såpbubblor. Skrattande barn i färgglada kläder som hoppar och skuttar och deras små gestalter kastar långa skuggor på grön gräsmatta i kvällssolen. Idylliskt.
När vi var nöjda med idyll och musikaliskt dunkande från Rix fm festivalen svängde vi runt hörnet från parken och in till oasen där vi bor. Väl hemma på soffan när Rix fm slutat spela hör jag fortfarande skriket av ungdomar som tumlas i katusellen The King.
Mensvärken blandas med känsla av olust. Det är söndag. Åter igen en vanlig söndag. Inte ens sista dagen på semestern. Den var för två dagar sedan. Nu är det söndag. En vanlig söndag.
Mensvärk och olust. Det går inte att skilja den ena känslan från den andra. Jag tänkte cykla idag. En sista känsla av semester, av frihet. Mina ben är tunga. De som cyklat fem sex mil på Gotland. Nu i värmen tunga och trötta.
Jag är mycket nöjd med min semester. Jag har plockat bär, jobbat i trädgårdar, umgåtts med familj och vänner, cyklat så att handlederna värkt, slappat vid skogssjöar, badat i hav, läst, fikat och bakat. Jag har besökt Västkusten, Gotland, mitt landställe och jag har haft tid hemma. Jag har klappat, grisar, beskådat får, matat häst med gräs och hälsat på ulliga, gulliga, vackra, spralliga och kärvänliga hundar.
Nu sitter jag här och funderar. Vad ska denna sista söndag som i tid är sammankopplad med veckor av upplevelser, fysiskt arbete, ledighet och njutning. Jag tittar på en lavendelplanta i min trädgård. På ett flertal humlor som hoppar från blomma till blomma för att suga av den söta saften. Jag känner en fläktande vind i den varma luften. Jag hör trummor från Vasaparken, jubel och glada tillrop. Jag styr mot parken. Tar en titt. Det är en thailändsk högtid som firas. Månniskor i vackra kläder med blommor och presenter i famnen går runt parken. Munkar sitter på rad framför filtar och ett uppdukat bord.
Jag vänder hem till min stol i trädgården. Tittar på humlorna i lavendeln och lyssnar till den glada musiken av Thailand i parken. En söndag. En sommardag av många.
