Det blev en välsignad jul och lite trauma

Julaftonsmorgonen bjöd på ett par efterlängtade minusgrader. Igår kväll såg vi stjärnorna på första gången på månader. Det är en mäktig upplevelse att stå här uppe på en sluttning bakom stugan vi hyr i Bjursås. Framför oss ser vi staden nere i dalen som i sig lyser som en hel stjärnhimmel och bakom oss lyser vintergatan upp himlen.

Tack vare den klara natten och kylan frös allt vatten som låg uppe på isen på sjöarna ihop. Vi kunde på självaste julafton ta en ordentlig skridskotur utan att bli blöta om fötterna. Redan klockan halv tio var vi ute på isen och åkte. En dryg mil på sjön Bjursen och sen en knapp mil inne i vikarna på den större sjön Rogsjön. Sen var det dags att åka hem och göra iordning julmaten. Den satt riktigt fint efter skridskoturen.

Jag och mamma erbjöd oss att rasta hundarna medans Sofie och Sebastian plockade undan maten. Jag tog den vita som var kopplad så att mamma kunde koncentrera sig på att gå med stavar på den hala vägen. Grannens bulldog som Myra hälsat på första kvällen kom springande emot oss. Den lilla vita som jag höll i tål inte andra hundar så han gick igång och skällde. Vi höll oss en bit bort från de andra så jag lät honom skälla. Vad jag glömt bort är att en rädd och arg hund väljer att bita det som är närmast och det var så klart mitt ben. Två gånger gjorde han det dessutom och det med besked. Jag blev så arg på hunden att jag tog ett grepp om honom och skakade honom. Sen gick jag in i stugan där julefriden ännu låg som ett varmt täcke över allt och lämnade tillbaka den vita till hans matte.

Efter Kalle bestämdes det att vi skulle sova middag i tjugo minuter och det var ganska passade. Jag kröp med svidande ben ner i sängen tillsammans med Myra och Sebastian och började genast drömma att jag föll. Jag ryckte till, vaknade och försvann bort i en okontrollerad dröm igen. Sen kom mamma upp och deklarerade att det hade passerat femtio minuter och att det var dags för fika och julklappsöppning. Julefriden infann sig snabbt i stugan igen. Jag och den lilla vita hade lagt eftermiddagens trauman bakom oss. Vi har för visso gjort slut eftersom båda konstaterat att vi inte är bra för varandra men eftersom vi tillhör samma familj och eftersom det trots allt är jul behöll vi en professionell relation till varandra.

Julklappar delades ut till höger och vänster. Myra är nog den som väntat mest på att få öppna paketen. Hon gick helt sonika fram till julklaposhögen igår och började slita i ett hörn av paketen. Myra fick så klart hjälpa mig att öppna just det paketet som var till mig från mamma. Varför hon varit så intresserad av det kan jag inte begripa då det innehöll en näskanna i plast. Jag har dock förstått att Myra tycker om att öppna paket för paketöppnandets skull så denna dag var minst sagt rena julafton för henne.

I ett av paketen låg ett sällskapsspel och vad är inte mer passade än att avsluta en så händelserik dag med kvalitetstid i form av ett sällskapsspel. Ingen av oss hade spelat Ticket to ride förut men när vi efter ett bra tag läst in oss på reglerna blev vi alla rejält engagerade i spelet. För att sammanfatta det hela kan jag säga att det blev en välsignad jul trots lite trauma. Det blev skridskor på fina isar, god mat, klappar till alla och till och med kom det snö på eftermiddagen. Jag hade så klart inte förväntat mig något annat än att en jul i Dalarna skulle bli fantastisk.