Efter en helg på resande fot och med äventyr i Skåne längtade jag ut till en av våra favoritplatser här i krokarna kring där vi bor. Jag fick med mig Sebastian och Myra på en tur till Ågelsjön. Jag hade bryggt en termos the och packat ner den i ryggsäcken. Varför ta kvällsthet inne i soffan när en kan vara ute och njuta av kvällssolen.
Myra var så klart glad att komma ut. Hon hade massa spring i benen och for över stock och sten. Jag var glad att återse tallar, granar, blåbärsris, mossor och klippor efter all lövskog och böljande kullar i Skåne. All natur är vacker på sitt sätt. Skåne på våren är något aldelens magiskt som jag gärna upplever. Den blandskog som finns häromkring som jag även är uppvuxen med är dock mitt hem. Det är den plats där jag finner ro ända in i själen.
Utflykten till Skåne gjorde något mer med vår familj. Vi har insett att livet är härligare med fler hundar. Inte ens Sebastian kan längre stå emot tanken på att ett sällskap till Myra skulle vara skoj för oss alla. Som vi sett att alla våra hundar samspelat med varandra i helgen. Och vilket härligt liv och rörelse det blir med fler fyrbenta. Myra är en helt underbar hund. Jag tror att hon utvecklats ännu mer under den tid hon varit själv. Hon är till freds med livet och är som vanligt både full av energi och lugn på samma gång. Men trots att Myra har energi så att det räcker och blir över så tycker jag att det är lite väl lugnt och tyst här hemma. Jag skulle trivas med lite mer liv, fler tassar att snubbla över och ett och annat lekskall. Men vi ska ha tiden också så det får vänta något år. Det är iallafall skönt att veta att våd båda har samma mål.
På tal om att vara fyra. Stigen vi gick på idag hade vi inte besökt sedan Movi gick bort. Det är två månader nu sedan hon lämnade oss. Jag tänkte extra mycket på henne idag, sist vi var på denna plats var då hon gick vilse och jag höll på att tappa bort henne på grund av att hon inte hörde när jag ropade och säkert heller inte såg så bra. Det var det första tecknet på hur gammal hon egentligen var samtidigt som jag imponerades av hur bra hon ändå tog sig fram i denna tuffa terräng men stenar och höga bestigningar. Lilla Movi hade aldrig orkat följa med på alla de utflykter som vi gör nu. Hon kastade in handduken i rätt tid, det kan jag känna samtidigt som jag saknar henne och minns alla fina stunder vi haft tillsammans. Movi var mattes hund men Sebastian saknar henne också. Myra hon är mer förälskad i husse. Hon är nog lika lojal till oss båda. Myra skulle inte lämna någon av oss i sticket men husse är ändå den hon vill vara mest nära om hon söker kärlek hemma i soffan och han är den som får mest pussar då han kommer hem. Movi hon brydde sig inte om att ha koll på någon annan än på mig. Så länge hon visste vart jag var så var hon nöjd. Hon sparade många steg genom att slippa springa fram och tillbaka och valla in alla. Där är det tur att Myras energi inte är någon bristvara för det tar på krafterna att hålla ordning på två människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar