söndag 7 januari 2018

Två hundar, två berättelser, en utflykt

ÖMyra: När vi började promenaden var det ett par kvinnor som gick bakom oss som vi släppte fram för att de gick snabbare. Myra kom i vanlig ordning på inkallning och satte sig vid sidan av stigen så att de kunde gå förbi. Sen fick Myra ett frikommando och vi fortsatte gå. Jag påminde Myra om att hon skulle gå sakta då hon var på väg till kvinnorna framför oss. De vände sig om och skrattade lite när de hörde att jag fick påminde Myra om att hon hörde till vår grupp och inte till dem. Myra insisterade dock på att tycka att dessa två var lite roligare än oss andra och att de gick i ett tempo som passade henne bättre. Så hon smög fram och lade sig i snyggt sidogående precis emellan dessa två främmande kvinnor. Så gick hon där mellan dem och bildade en perfekt enhet i några meter fram till att jag och mitt sällskap svängde in på en annan stig. Då kom Myra som ett skott på inkallning.

Movi: Movi gick bort sig i skogen idag. Hon hamnade lite efter och tittade rakt på mig men såg mig inte. Så valde hon att gå ner för berget istället för uppför mot oss. Jag gick efter henne och ropade. Jag gick tillbaka till grusvägen vi kom ifrån. Inget. Så gick jag upp mot berget igen och såg Movi långt bort i skogen vid sidan av berget, där vi alls inte gått. Jag ropade och gick emot henne. Jag kom rätt nära innan hon hörde och såg mig. Så glad hon blev. Halvt döv, halvt blind. 14 år men med livsgnistan kvar. Ska Movi var lös måste jag ha stenkoll på henne hela tiden. Ombytta roller, hon som alltid haft sån koll på mig.

1 kommentar:

Julia sa...

Fina hundar :) vart är din aussie från?