Jag och Sebastian tog en cykeltur till Söderköping med hundarna. Myra sov i buren hela vägen till Söderköping samt under hela tiden som jag och Sebastian satt vid ett café och åt. Hon vaknade upp lagom tills det var lunchtid för henne och fick sin mat i en park.
Sebastian cyklade hemåt då han skulle jobba på eftermiddagen. Jag valde att stanna med hundarna ett par timmar till. Vi fortsatte att hänga i parken och gick sedan till Smultronstället för att köpa glass. Det är inte lätt att gå runt med en cykel, en äldre hund och en valp. Därför vand jag upp Myra inne i Movis kärra Svansen drog iväg med hela paketet. Myra gnällde lite, hon hade så klart hellre promenerat med mig och Movi, men hon var ändå duktig.
Vid Smultronstället var jag tvungen att låna toaletten. Jag bad en man som satt utanför cafét att ha ett öga på hudarna. Myra satt i Svansen Movi bredvid. Det var så klart lång kö till toa så hudarna fick vänta en stund. Jag tittade ut på dem ibland och de satt så fint där jag lämnat dem. Jag tackade mannen så mycket för hjälpen när jag kom ut. Han sa att Myra inte gnällt någonting. Hon kände sig säkert trygg bredvid Movi.
Vi satt sen en bra stund under ett träd och tittade på alla turister som gick förbi, lyssnade på fåglarna och på tåget med barn som tutade när det avgick. Myra låg lugnt och stilla bredvid mig och Movi och somnade sedan till ljudet av alla turister.
När Myra vaknat och jag förökt rasta henne utan resultat eftersom allt annat var så spännande, packade jag in hundarna på respektive plats och cyklade hemåt mot Norrköping. Myra skrek och grät ganska duktigt den första biten. Movi svarade med att skälla med sin hesa röst. Där svettades jag på vägen genom att troget dra på mina kära hundar och de hade mage att vara missnöjda så in i norden.
På en lugnare plats svängde jag in på en grusväg och hundarna fick rasta igen. Efter det blev Myra lugnare men lite ljud kom det från de båda innan de kom till ro. Så somnade valpen och även Movi kunde slappna av. När det blev lugnt där bak bestämde jag mig för att ta en extra sväng in på den mindre landsvägen och grusvägar istället för att cykla längs tråkiga E22an. Myra gnydde till när jag svängde av från motorvägen. Det blev nog för tyst. När hon vant sig vid tystnaden somnade hon om. Nu var det bara jag hudarna och Östergötlands cykelvägar. Jag njöt av att trampa fram i detta lugna vackra landskap med två av de bästa på släp.
Nöjda, trötta och hungriga kom vi hem och hundarna fick mat direkt på gräset utanför porten medan jag plockade in cyklarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar