Med svansen på cykeln

En vecka kvar till semestern. Jag klagat över att jag ännu inte fått någon riktig sommarkänsla och har saknat detta. Förra året var veckorna innan semestern bland de bästa på hela sommaren. Något av det jag saknat, som det blivit mycket lite av i år är cyklingen. Att glida fram över asfalt och grusvägar när sommarkvällarna är som längst och ljusast är bland de bästa sätten att avnjuta denna årstid på. Avsaknaden av stilla soliga sommarkvällar där regn och blåst har varit präglat många kvällar kan vara en förklaring till varför min racerhybrid blivit stående i källaren de senaste veckorna. En annan förklaring kan vara hunden Movi. För att spendera tid med och aktiveta henne har en promenad eller springtur i skogen kännts mer självkar än cykling.

Den senaste veckan har två lösningar på problemet med den avsaknade cyklingen uppenbarat sig. Missförstå mig nu rätt, jag ser inte långa skogspromenader med Movi som ett problem men med tanke på att cykelsemestern på Gotland närmar sig måste rätt muskler slipa sin uthållighet.

Lösning ett stavas Bråvalla festival som jag besökte i helgen. Det enklaste och snabbaste sättet att ta sig dit var på cykel. När regnet föll då det var dags att cykla de dyga fem kilometrarna till Bråvalla var det bara att ta på sig regnställ och stövlar. Då jag lånat ut min vanliga stadscykel till min kompis trampade jag fram på en treväxlad cykel som är under restaurering och som för tillfället bara har den tredje växeln. Turerna till Bråvalla väckte både mina cykelmuskler och suget att cykla oavsett väder. När kroppen blivit härligt cykelvarm är ett lätt regn bara uppfriskande.

Lösning två heter Burley tail, numer kort och gott Svansen, och är en cykelkärra designad till hunden. Jag och Sebastian har just införskaffat denna för att kunna ta med oss Movi på cykelsemestern. Movi har sprungit bredvid cykeln förut. Hon orkar hyfsat långt och får hon springa lös tycker hon oftast att det är riktigt roligt. Dock behöver takten hållas nere ganska rejält och flera mil om dagen, mestadels på asfalt, som cykelsemestern beräknas bestå av skulle bli för långt.

När vi köpte Svansen var det ännu osäkert huruvida Movi skulle gilla den. Jag fick höra om hundar som avskyr att åka vagn och skäller och gnäller konstant. Vi fick en liten fingervisning av Nina som haft Movi innan oss att hon finner sig i det mesta bara hon får vara med. Orden kändes som att de stämde väl in på Movi så vi slog till på kärran.

Igår fick Movi chans att bekanta sig med kärran både stillastående inne och på en minitur ute. Båda upplevelser till det positiva. Idag trotsade jag och Sebastian det lätta regnet och hoppade på våra cyklar med Movi i Svansen. Jag fick äran att dra de dryga två mil som vi cyklade.

Så hur gick denna premiärlångtur? Jag är glad att säga det, den gick galant. Att cykla med Movi i Svansen är än roligare än att cykla ensam och kärran rullade fint bakom cykeln. Det säger jag nu efter två mil, ge mig gärna utrymme till en nyans av annan åsikt när jag trampar fram mil efter mil på Gotland. Det fina med Movi i Svansen är att hon snällt och fint, med undantag för korta stunder av obesvarat gnäll, ligger i kärran när cykeln är i rullning. Hon hoppar ur och i på kommando och vi kommer alla tre lätt ut på landet utan att vara beroende av buss eller någon annans bil. När vi idag cyklade ett par kilometer på en grusväg fick Movi springa lös bredvid. Eftersom hon suttit i kärran och hade mycket energi att göra av med kunde jag och Sebastian hålla ett normalt tempo för grusväg. Vid slutet av turen stannade vi till vid en åker och Movi fick hoppa ur igen. Vid åkern lekte vi rapport med Movi. Det är bland det roligaste som finns att se hur hon tar sats när hon springer mellan mig och Sebastian. De senaste gångerna har hon lagt på en växel gällande fart och energi vilket är härligt att se.

Vi var tre nöjda varelser som rullade in hemma på innergården. Vatten och något att äta lät sig väl smakas för oss alla. De mörka molnen fortsätter att konkurrera med det blå om plats på himmel. Kvällen är ännu ljus och tre tunga avslappnade kroppar brer ut sig över soffan och golvet här i vardagsrummet. Jag ser redan fram emot morgondagens cykling, även den med inslag av skutt på åkern som doftade så gott av kamomill.