Idag gick Sebastian och jag en långpromenad till Himmelstalund. Luften var krispig och solen kittlande. Vi var inte ensamma om att suga i oss de ljus och värme som denna söndag hade att erbjuda. Stigarna runt strömmen och ut mot Himmelstalund fylldes av soldyrkande norrköpingsbor.
Himmelstalundsfältet hade denna höstdag blivit en temporär landnings- och viloplats för hundratals gäss som troligen påbörjat sin resa långa söderut. Fåglarna brädde ut sig över fältet i långa rader och de bildade där de låg för vila samma V-form som flygande flyttfåglar skapar i luften. En lös hund på fältet fick hela flocken fåglar att lyfta och de hundratals individerna seglade trumpetande över våra huvuden där vi stod på fältet. Vingslagens brus vibrerade i luften som en svärm flygande humlor.
Gässen landade en bit bort på fältet och deras läten tystnade. Jag och Sebastian närmade oss långsamt den stora flocken igen och såg då en ensam fasan springa runt bland de hundtratals gässen. Fasanen utmärkte sig från flocken både i form, färg och rörelse då den med snabba rörelser löpte fram mellan de nu stilla gässen. Jag och Sebastian som promenerat de cirka 7 kilometer från Hageby fick ny energi av att se den utstickande fågeln. Med kvicka ben och fixerade kroppar förvandlade vi oss till två fasaner som gled över det fuktiga höstgräset. Sebastian bar med sig känslan av att vara fågel hela vägen hem till Hageby då det under mössan växt ut en fasanfjäder i hans mörka hår.
2 kommentarer:
Såg också massa gäss på himmelstalund när vi var hos er, men ingen fasan!
Jag kan inte minnas att vi var till Himmelstalund då ni var här..
Skicka en kommentar