Lillan på tur

Igår köpte jag en cykel. Hon fick heta Lillan för sin vackra färg. Djupt lila och vinröd. Lillan har en cykelkorg som kan bära allt jag finner trevligt att ta med mig, som till exempel äpplen om vi råkar åka förbi en äng full av äppelträd. Just det hände idag när jag och Lillan åkte ut på promenad. Jag trampade och trampade och Lillan rullade oss ut på en landsväg. När vi for fram på vägen ropade Lillan att jag skulle stanna. Jag tvärbromsade med Lillans högsta växel i och Lillan pekade ut mot en gräsäng. Där fanns flera vildvuxna äppelträd med massor av äpplen på. Lillan och jag åkte in i gräset och vi började plocka. Ingen av oss är speciellt höga så vi nådde bara till grenarna längst ner. Lillans korg fylldes ändå till brädden och sen bestämde jag att vi skulle trampa hem igen. Lillan protesterade ganska vilt för hon gillade äventyret. Hon försökte få mig att klättra upp i ett av träden men mina armar tog mig inte upp. Så bar det av ut ur gräset på vingliga hjul. Sådär som det blir när högsta växeln är i och Lillans cykelkorg är full med äpplen. Väl ute på landsvägen fick vi upp farten igen. Lillan rullade på så att jag knappt behövde trampa. Det kittlade i magen av skratt varje gång vi for över en ojämhet i marken. Då hoppade äpplena rakt upp i luften så att det såg ut som att de skulle flyga ur. Jag blev så imponerad av Lillan som lyckades fånga upp äpplena igen. Inte ett enda åkte ur. Nu är vi hemma igen och Lillan står i stallet. Jag längtar redan till vår nästa tur.