Diskriminerande spektakel när pastor besökte Valparaíso

“Folk kommer att bli helade ikväll. Igår såg vi mirakel ske. Blinda ögon som öppnades, årslånga smärtor som försvann och döva som började höra.” Placeboeffekterna var många när den internationella evangelisten Wayman Michell besökte Valparaíso i en tältpredikan.

Utanför ett stort vitt tält på ett av Valparaísos torg stod en man i kostym och välkomnade folk in till Michells predikan. Jag och Marc som var på väg hem efter en utflykt i grannstaden tog tillfället i akt att beskåda detta spektakel.

Under tiden vi väntade på att det skulle börja beskådade strömmade folk in i tältet. En rullstolsburen man rullades in i gången. En man med bara ett öga gick och satte sig på bänkraden tillsammans med sin familj och en kvinna med mitella om armen kom in tillsammans med en väninna. En unga man snett bakom mig satt ensam på en stol och tittade med hundögon och förväntan i blicken. Det skulle visa sig att nästan alla ansåg sig vara sjuka.

Det hela rullade igång med musik och allsång om den allsmäktiga fadern. Wayman började sedan predika. ”Jag vill att ni ska veta att fadern är en förlåtande gud.” Efter detta uttalande kom en lång redogörelse om synd. Budskapet var att nästan alla sjukdomar är ett resultat av synd ”eran synd”, sade pastorn och prkade ut i publiken. Han nämde sjukdomsexempel som feber, AIDS, influensor med mera och förklarade att allt ont man sade och gjorde påverkade kroppen negativt.

”Men ikväll vill jag att vi fokuserar på guds kärlek”, sade pastorn efter att ha talat om synd i crika 20 minuter. Det blev sånger och böner och händer sträcktes upp i luften. Den unga killen med hundögonen knep ihop sitt ansikte till ett russin. Tårar rann ner för hans rena kinder medan han höll upp sina händer mot himmelen. Vad bär du på för sjukdom lilla vän?, tänkte jag som led med alla dessa människor som samlats i tron av att de skulle kunna lämna detta tält ikväll utan tidigare kroppssmärtor och dödsrädslor.

Så började den stora "helningsprocessen". Alla som kommit hit med en sjukdom skulle gå fram till scenen där pastorn stod. Nästan hela församligen reste sig upp och strömmade fram. Pastorn gav instruktioner: ”Ni ska nu placera handen på den del av kroppen som ör sjuk. Har ni en tummör, placera handen på den. Ett dövt öra, stick in ett finger. Två döva öron, stick in båda. Ett blint öga, lägg er hand över det. Det andra steget är att be till gud om förlåtelse. Ett tredje steg är att tacka gud. Kolla sedan eran kropp om smärtan har försvunnit.” De som inte helades på en gång skulle inte oroa sig. Detta kunde ta tid. Gud skulle komma att hela under hela kvällen.

"Helningsprocessen" höll inte på mer än cirka fem minuter. Kontrollen av kroppen var raktesnabb och sedan skulle de som blivit av med sina krämpos kliva upp på scenen. Ett tiotal personer komm upp. En och en fick de möta pastorn och berätta om tidigare krämpor sm försvunnit. En kvinna som varit döv på sitt vänstra öra blev ”kontrollerad” genom att det högra örat hölls för då hon fick upprepa ord som sades. En annan kvinna hade haft en värkande tummör i magen och kände nu inte längre värken. Alla fick de tacka gud tillsammans med pastorn genom att pastorn tog deras hand och höjde den upp i luften.

Jag lämnade det vita tältet med en klump i magen. Vad ska kvinnan med tummören tänka när hon morgonen därefter vaknar upp med samma ilande värk? Ska hon behöva tro att hon syndat igen och att hon är förlorad för alltid? Inte nog med att Wayman Michell åker runt i världen och tjänar multum på det spel han spelar med fattiga hjälpsökande människor. Han får dem också att tro att dersa sjukdomstillstånd är självförvållat. Detta är inget annat än en stor diskrimineringschow för de sjuka där den inbjudna publiken görs till en katagori av syndare.