Tillbaka i Latinamerika

Jag är verkligen i Latinamerika igen och det är sa tydligt! Jag hade en bild av att Chile skulle vara på ett annat sätt. Det är ju sa långt bort från Ecuador och Centralamerika som jag tidigare besökt. Och till skillnad från de länder jag tidigare sett som hör till Latinamerikas fattigatse så tillhör Chile det rikaste. Detta märks på vägen som jag åkte mellan Santiago och Valparaìso men resten är så likt. Stadsmiljön, husen, hundarna på gatorna. När jag tänker efter kan jag inte svara på om antalet försaljare som går omkring på gator och bussar är detsamma. Men frukt och grönsaksstånd finn det gott om likasa ¨gringocafén¨ likt dem som jag stötte på i Quito.

Jag tänkte dra en kort resumé av resan hit. Iberia är ett dåligt flygbolag så åk aldrig med dem frivilligt. På den fyra timmars resan till Madrid cerverades inte en smula gratis. På lång flyget till Santiago var det iallafall mat men den trevliga filmstund jag sett fram emot kunda jag glömma eftersom sätet framför mig bara bestod av en bit tyg. Det treviga med resan var att jag träffade på två av mina klasskamrater Stina och Marc på gaten i Arlanda och jag fick suveränt trevligt sällskap av dem hela vägen. Den fantasitiska utsikt som Anderna bjöd på när vi flög över gränsen från Argentina var obeskrivlig. Jag såg varje sena av bergtopparnas konturer och des högsta punkter täcktes av vit snö där det här pch var stack fram en bit av det kala berget. En lång stund flög vi över denna bergskedja på beskådbart avstånd och jag höll på att ramla ut genom fönstred som jag tittade. Väl framme på flygplatsen i Santiago stod Sofia och väntade trött efter att ha spenderat natten där. Den råa kylan som svepte in genom de öppna dörrarna hade svårt att tränga sig igenom detta kära återseende.

Valparaìso en hamnstad som från nb vik in fran havet stracker sig upp mot dess manga kullar. Staden flyter ocksa ihop med turiststaden Viña del Mar. Det är svårt att få en uppfattning om hur stor staden egentlige är efterson jag ser hus överallt. Det sköna är att det knappt finns några höghus på kullarna. Då jag under cirka tva timmar gick och letade efter skolan med Sofia, Stina och Marc stötte vi endast på ett höghus. Nere i centrum finns det dock en hel del höghus med finaste betongkönsla. Jag kan tillägga att letandet efter skolan var en histora i sig efterson vi letade efter den adress som breven skulle skickas till och därmed inte fanns. Men tack vare att ¨svenskarna¨i stan är sa kända på vissa ¨gringocafén¨ lyckades vi hitta rätt tillslut. På den kulle som skolan ligger är de mesta av husen frächa och målade i regnbagens alla färger. Varje hus är tvåfärget och inget är det andra likt.

Jag hade ju haft kontakt med en kompis, Ricardo, till en blivande klasskompis som jag och Sofia skulle bo hos. På den kullen där han bodde fanns en blandningen av lyxhus likt villa villekulla, som kunde stå högst uppe på en kulle och stoltsera med sin existens, samt ruckel likt de fattigaste av kåkstäder. Det var den skarpa skillnaden mellan fattigt och rikt så närvarande. Nu blev det åa att vi hittade reltivt billigt boende, som var varmare och närmre skolan så vi flyttade dit redan samma kväll som vi kom. Men Ricardo har vi fortfarande kontakt med. Det känns redan som att vi har fått lite kompisar här. Vi var även in på en restaurang där de som jobbade blev så glada att svenskarna kommit. Det dröjde nästan an halvtimme innan vi kunde beställa den lilla soppa vi suktade efter eftersom kocken på restaurangen noga ville gå igenom hela menyns delikata smaker för oss. Innan vi gick därifrån fick vi en kindpuss av samtliga tre som arbetade ute i restaurangen den kvällen. Och snacka kan dem alla som jag stött på. Jag hänger ändå med ganska bra och är oerhört glad över att få prata spanska igen. Men dem jag pratat med hitills har de flesta varit vana med turister så de kan ha skippat den chilenska dialekten. När jag skulle handla tofflor i en affär blev jag stående som ett frågetecken då jag inte förstod ett ord av vad kassörsbiträdet sade.

Nu kurrar magen och jag ska snart ta med mig mina huskamrater Sofia och Marc samt Stina som är här på besök och gå till skolans kök för att laga mat med två andra från skolan. Där ska vi sitta på skolans terrass och dricka chilenskt vin och titta ut över havet och anderna. Ni som blir avundsjuka kan iallafall trösta er med att ni har ett varmt hem att krypa in i när kvällarna blir kyliga.