Nu är väskorna packade ännu en gång. Imorgon åker jag och min lilla dator på en resa till Chile. Där ska vi tillsammans arbeta om alla intryck och möten som vi stöter så att de kan levereras i skriftens form till andra sidan jordklotet för att min fina familj, mina vänner och övriga intresserade ska kunna få ta del mitt liv.
Sofia som jag planerat studieresan med har redan tagit sig halvvägs och sitter just nu på en minibuss och åker runt i New York. Jag ska ta ett sista avsked av Sverige och packar ryggsäcken med thé-termos, ägg och sillsmörgås samt drar med mig en Liam som sällskap ut på Badelundaåsens fårharhagar. En utflykt som aldig görs utan att tankarna faller på min beresta, kulturintresserade och naturälskande mormor som sedan några år tillbaka lämnat mig mormorlös på jorden. Den kommande Chilesesan likt den tidigare Ecuadorresan hade med stor sannolikhet aldrig blivit av om inte min goda mormor hade fört in resandets kultur i släkten och skapat en positiv, nästan lyrisk, inställning till allt som har att göra med mötandet av nya kulturer, språk och platser. Formad av min släkt ser jag ingen annan mening med min vistelse på jorden än att upptäcka den. Och hur kan jag göra det bättre än med en penna i handen och en kamera på ryggen?
2 kommentarer:
Åå Jennita. Jag kommer kika in här när det finns en liten stund över och sända tankar till dig tvärs över jorden, hoppas de når fram... Det känns bra att Ecuador får ligga kvar i bakgrunden här på sidan =) Tusen kramar
Det känns tryggt Maja att du kommer in här lite då och då och kollar till mig;)
Skicka en kommentar